Den hälsosamme ekonomisten

Det finns bara en strategi mot Coronaviruset

I debatten om olika länders vägval i kampen mot Covid-19 sägs det ofta att olika länder har valt olika strategier för att bekämpa viruset. Tidigt talades det om spanska eller italienska lockdowns som ställdes mot den mjukare svenska modellen. I själva verket finns det bara en strategi för att bekämpa viruset och den kommer att leda till att man vidtar de åtgärder som krävs i just det aktuella landet. Det som kan variera är hur kraftfulla åtgärder det krävs i olika länder. Men det är nästan matematiskt nödvändigt för länderna att vidta åtgärder på en viss nivå.

Men för att förstå varför länderna inte kan välja olika vägar krävs det att vi först ställer upp två antaganden. Om dessa antaganden (ungefärligen) stämmer kommer ett lands grundläggande strategi inte att kunna bestämmas av dess regering. Den valda strategin styrs då helt av yttre faktorer.

1) Det första antagandet är att förvärvad immunitet har en relativt liten effekt på smittspridningen.

2) Det andra antagandet är att det finns en smärtgräns för belastningen på sjukvården som landets politiker inte kan överstiga.

Av det första antagandet följer att även ett förhållandevis stort antal smittade inte gör att smittspridningen upphör. Detta gör i sin tur att smittspridningen bara kan sluta öka genom att R-värdet sjunker under 1,0.

Givet att alla externa faktorer lämnas konstanta kommer smittan i så fall endast att stoppas med hjälp av social distansering - alltså att medborgarna slutar smitta varandra i lika stor utsträckning. Det kan i sin tur ske frivilligt eller genom att politikerna ålägger medborgarna restriktioner.

Ett tecken på att det finns en övre smärtgräns är att inget land har valt att låta den förvärvade flockimmuniteten styra. Samtliga utvecklade länder har i praktiken vidtagit åtgärder som lett till att R-värdet sjunkit under 1,0. Och givet att vi håller andra faktorer konstanta kommer de mest långtgående åtgärderna som vidtas i ett land därmed att bero på hur sårbara man är för viruset, det vill säga det initiala R-värdet.

Inser att det här inte är helt lätt att se. Men tänk på smittspridningen som en differentialekvation där det enbart är politikernas vidtagna åtgärder som avgör om antalet smittade ökar i exponentiell takt eller minskar. Om hypotesen stämmer kommer den högsta sociala distanseringen i ett land att vara en funktion av externa faktorer som befolkningstäthet, luftfuktighet och åldersstruktur. Det är alltså en testbar hypotes.

Men det testet tänker jag inte göra nu. Men den som är intresserad kan exempelvis studera data från Google för att se hur kraftfulla åtgärder som de tre mest befolkningstäta länderna i Europa vidtagit i förhållande till de tre minst tätbefolkade. Inget av de tre mest glesbefolkade har vid någon tidpunkt tillämpat högre social distansering än de tre mest tätbefolkade.

Det intressanta med denna observation är att de därmed har mycket små möjligheter att påverka maxnivån av social distansering. Och om det är den maximala graden av social distansering - lockdownnivån - som avgör hur stor ekonomisk skada länderna åsamkas av åtgärderna för att begränsa smittspridningen innebär detta att politiken har en begränsad roll för att styra det ekonomiska utfallet. BNP-tappet i enskilda länder bör - om hypotesen är korrekt - vara en funktion av de externa faktorer som politikerna inte kan påverka; som befolkningstäthet, folkhälsa, klimat och åldersstruktur. Även detta är en testbar hypotes.

Detta innebär inte att politiken saknar betydelse. Politikerna kan nämligen välja olika tidpunkter för åtgärderna. Vissa, som Danmark, agerade relativt tidigt under den första vågen i relation till när smittan nådde landet. Andra, som Sverige, agerade relativt sent. 

Som vi noterat kommer alla länder förr eller senare att tvingas vidta en viss miniminivå av social distansering. Men antalet som smittas och avlider av sjukdomen beror på när den nivån uppnås. Danmark, som agerade relativt tidigt i förloppet under våren, sätter in åtgärder i ett skede då antalet smittade fortfarande är litet. Sverige, som agerar senare, sätter in sina åtgärder då betydligt fler redan hunnit smittas.

Trots att det är liten skillnad mellan nivån på åtgärderna leder den snabbare danska reaktionen till mycket stora skillnader i det totala antalet döda. Det är svårt att förstå varför skillnaden är så stor om man bara ser till nivån av åtgärder - både Danmark och Sverige införde mindre långtgående restriktioner än exempelvis Frankrike och Italien. Det helt avgörande är *när* åtgärderna vidtas.

Att det finns skillnader mellan hur långt olika länder i Europa valt att gå när det gäller social distansering beror i huvudsak på att de har olika förutsättningar, exempelvis befolkningstäthet. Att de har olika många döda beror däremot på att de vidtagit åtgärderna olika snabbt. Sedan är det förstås också så att länder som har en hög befolkningstäthet måste upp till en betydligt högre nivå än glesbefolkade. Eftersom smittspridningen går snabbare och det krävs mer långtgående åtgärder i de tätbefolkade länderna kommer antalet avlidna att i allmänhet vara högre där. 

Men det är inte ödesbestämt att man med dåliga förutsättningar kommer att få många dödsfall i Covid-19. Två bra exempel är Danmark och Tyskland, som agerade snabbt i förhållande till tidpunkten då smittan nådde dem. Trots relativt hög befolkningstäthet fick de ytterst få dödsfall under den första vågen, medan länder som agerade sent - som Storbritannien eller Sverige - drabbades hårt.

Låt oss återvända till utgångspunkten. Det finns alltså bara en grundstrategi för att bekämpa Covid-19 - det är att vidta åtgärder som ökar den sociala distanseringen så mycket att R faller under 1,0. Däremot finns det variationer på strategin. Man kan agera snabbt, och då blir antalet dödsfall litet. Eller också kan man agera långsamt, och då blir antalet dödsfall stort.

Ekonomiskt har det mindre betydelse vilken strategi som väljs, eftersom man i vilket fall som helst måste sänka R under 1,0. Däremot kan man genom att agera tidigt se till att antalet smittade och döda blir litet och att belastningen på sjukvården blir begränsad.

Kommentarer