Det är långivarna som dikterar villkoren
Anders Borg menade på vägen in till mötet med de övriga finansministrarna på EU-toppmötet att de privata fordringsägarna "... måste inse att deras position inte är så stark".
Undrar om inte Borg och övriga begår ett misstag här? En förhandlingsposition kan i Nash förhandlingslösning (ej att förväxla med Nashjämvikten) uttryckas som en funktion av respektive förhandlingsparts sämsta tänkbara utfall.
Så låt oss fundera över vad det sämsta utfallet för de privata kreditgivarna är. Det är förmodligen att det stiftas en lag som gör att de får behålla något mindre än i en frivillig uppgörelse. å andra sidan utfaller då de kreditförsäkringar som vissa köpare av grekiska statsobligationer tecknat. På det hela taget ett något sämre utfall än en frivillig uppgörelse, med andra ord.
Det sämsta utfallet för EU, däremot, är att Grekland går i konkurs och att några finansjättar i London - likt American International Group - visar sig ha ställt ut lite för många försäkringar på grekiska statsobligationer. Detta skulle i sin tur kunna orsaka en storkris i Europa, kanske betydligt allvarligare än när Lehman Brothers gick omkull.
Det är ur detta perspektiv uppenbart att långivarna inte bara har en betydligt bättre förhandlingsposition än EU. Bankerna torde dessutom helt kunna diktera villkoren för uppgörelsen. Så risken är väl att EU inte riktigt förstår hur dålig förhandlingsposition som man faktiskt har, utan av misstag väljer en strategi som leder till att det inte blir någon uppgörelse.
Och konsekvensen av att förhandlingarna strandar skulle som sagt kunna bli mycket allvarliga.
Kommentarer