Det är vi själva som gör oss sårbara för informationskrigföring
Är en av många svenskar som är engagerade i Hemvärnet. I vilken bataljon och med vilken uppgift kommer jag inte att berätta här - en av organisationens viktigaste uppgifter är att hålla sådan information hemlig. Frågan är bara - hur mycket kan över huvud taget vara hemligt när det finns sociala medier?
Förr fanns det polska tavelförsäljare som kartlade var svenska stridspiloter bodde. Inför ett större angrepp kan man räkna med att fienden skulle försöka ta livet av så många som möjligt - helt enkelt därför att det är enklare att angripa dem i hemmet än när de sitter i ett JAS Gripen.
Mordförsöket på Sergei Scripal i London är ett exempel på hur detta slags förbekämpning skulle kunna gå till. Kemiska binära substanser kan användas för att sätta nyckelpersonal ur spel långt innan några militära angrepp genomförts. Dessutom kan lönnmord förnekas in absurdum.
Det finns aktörer i Sverige som skulle vara beredda att in i det sista förneka främmande makts inblandning. De kanske tror att de försvarar en tes om hur världen är beskaffad, men i själva verket används de som vapen av en angripare. Det ligger i angriparens intresse att så många som möjligt tvivlar, därför matas de med "alternativ" information. Typexempel är desinformationen i samband med nedskjutningen av MH-17 i Ukraina.
Aktörerna som utnyttjas kan befinna sig både till höger och vänster på den politiska skalan. Det rör sig ofta om representanter för organisationer som har en alternativ världsbild.
Människor har generellt en tendens att försvara sin nuvarande verklighetsbild - så kallad förankringsbias. Personer med en stark förankringbias är en potentiell tillgång för främmande makt. Om det på något sätt går att knyta an till deras befintliga världsbild kan man få dem att arbeta för att sprida tvivel om att det pågår operationer. Det gör att främmande makt kan nå betydligt längre, utan att möta motstånd. Man hinner mörda fler piloter, utföra fler sabotage och sätta fler förband ur spel innan motåtgärder vidtas. Speciellt effektiv blir en sådan strategi mot ett land där fullständig enighet ofta är målet och utgångspunkten för politiska beslut.
Ett i försvarssammanhang nära relaterat problem är människors förmåga att se samband där sådana inte finns. I en militär organisation hanterar man - medvetet eller omedvetet - det problemet genom att endast låta en utvald grupp ta del av obekräftad information och lösa rykten. Risken är annars att felaktiga sannolikhetsbedömningar, baserade på andrahandsinformation, leder till felaktiga verklighetsuppfattningar. Ibland är det bättre att inte veta alls än att ana något som är osannolikt.
Facebook har gjort det betydligt lättare för eventuella angripare att hitta potentiella femtekolonnare i demokratiska länder som Sverige. Ett psykologiskt test skulle kunna avgöra om en viss individ tillhör den minoritet som det är kostnadseffektivt att försöka påverka. Om operationen lyckas har man i psykologisk mening redan landsatt fientlig trupp på motståndarens territorium.
Frågan om hur långt en angripare kan få med sig sina "medarbetare" beror i stor utsträckning på graden av det utanförskap som personerna känner. Utanförskapet kan handla om att de inte delar de värderingar eller den verklighetsbild som befolkningen i allmänhet har. Typexemplet torde vara "flat earth society" - en förening vars världsbild strider mot den vedertagna uppfattningen. Graden av utanförskap torde vara mätbart eller till och med observerbart. Det kan räcka med att skapa en app där människor får svara på några strategiskt utvalda frågor som syftar till att kartlägga graden av förankringsbias.
Antagligen skulle jag själv få ganska höga poäng på ett sådant test, eftersom jag ofta har uppfattningar som avviker från de genomsnittliga. Samtidigt har jag med tiden blivit allt mer medveten om den psykologiska bakgrunden till att jag envist försvarar mina åsikter. Där har min forskningsbakgrund varit till stor hjälp, eftersom den vetenskapliga metodiken i någon mån blir ett vaccin mot faktaresistens. Man vet när man bör ge med sig och ändra uppfattning. Ibland brukar jag därför chocka omgivningen genom att erkänna att jag nog hade fel och byta uppfattning.
"Sann vishet består i att veta att man ingenting vet", menade Socrates. Munken William Ockham lade till att man inte bör anta fler saker än det som behövs för att förklara en uppkommen situation.
Men även om vi själva tar till oss dessa visdomsord finns det många som inte gör det. Cambridge Analytica anförs som ett exempel på hur man kan hitta och exploatera människors svagheter i industriell skala. Motmedlet mot detta slags attacker mot demokratin kan emellertid aldrig vara att ta ifrån människor deras plattformar för att uttrycka sig. Vi andra måste däremot bli bättre på att värdera informationen som sprids.
Sociala medier av i dag är lite som den gamla sökmotorn Altavista - där de webbsidor som innehåller fler sökord också hamnar högst. Småningom uppstod en hel bransch som enbart sysslade med att optimera webbsidor så att de hamnade högt upp i resultatlistan.
I dag är det betydligt svårare att lura sökmotorerna. Det bästa sättet att hamna högt bland sökresultaten är faktiskt att göra en webbsida som användarna har nytta av. Googles algoritm har med tiden blivit lika intelligent som användarna själva.
Så länge vi läser alla våra vänners inlägg lika länge, oavsett om vännerna har en förmåga att värdera information eller inte, kommer problemet med desinformation i sociala medier att kvarstå. Det tog tjugo år för Google att sålla fram de bästa webbsidorna, det kommer att ta betydligt längre tid för Facebook att ta fram en algoritm som hjälper oss att läsa mer av de vänner som har något vettigt att säga.
Motfrågan är förstås - vill vi verkligen sålla bort de vänner som har en tokig världsbild? Facebook är så mycket mer än en faktakanal, men det som utmärker vänner som inte klarar av att sålla information är att de inte varierar sig. Det blir lite som med Altavista - att personer som spammar vänkretsen med sina uppfattningar hamnar högt upp i uppmärksamhetsflödet. Övertygelse blir viktigare än reflektion om man vill sprida sitt budskap.
Personligen tror jag det här med tiden kommer att reglera sig självt. Facebook behöver bli bättre på att analysera vad vi egentligen sätter värde på, precis som Google med tiden blivit bättre på att förstå vilka webbsidor vi vill läsa. Vi själva måste inse att det finns ett värde i att ta del av alternativa uppfattningar. Den som vägrar att ta in ny information och att ompröva sin världsbild kommer med tiden bara att bli allt dummare - och vem vill vara dum som ett spån?
Cambridge Analytica har skapat ett kraftfullt verktyg för desinformation och ryktesspridning - ett verktyg som även skulle kunna användas av främmande makt. Men verktyget fungerar bara så länge som vi andra accepterar att bli manipulerade. Den dag vi inser att det ligger i vårt eget intresse att idka källkritik är strategin överspelad. När Altavista ersätts av Google kommer balansen att återställas. Vi kan själva - redan i dag - ta ett litet steg genom att avfölja lågkvalitetskonton på Twitter. Att du känner någon eller att personen följer dig är inte i sig ett tillräckligt skäl för att du ska följa dem.
Kommentarer