Det är konkurrensen, dumbom!
Sveriges kommuner och landsting (SKL) slår ett slag för subsidiaritetsprincipen på Aftonbladets ledarsida. Välfärdstjänster som kommunerna ansvarar för rankas generellt högre än välfärdstjänster som har staten som huvudman. Och det kan ju vara en intressant observation.
Men jag tror inte att välfärdens kvalitet avgörs av vem som är huvudman för verksamheten. Det handlar mycket mer om tråkiga teknikaliteter som ekonomiska incitament, valfrihet och etableringsfrihet. Dessutom kan det vara svårt att jämföra konkurrensutsatta verksamheter, som vård, skola och omsorg, med icke-konkurrensutsatta, som skatteuppbörd, ersättning vid arbetsoförmåga och rättsväsendet.
Bortsett från detta tror jag att det finns ett samband mellan decentralisering, å ena sidan, och kvalitet, å den andra. Men det handlar mycket mer om i vilken utsträckning som medborgarna själva har ett direkt inflytande över de tjänster som erbjuds.
Där har Sörman en poäng. Under de senaste åren har kommunerna och landstingen blivit betydligt bättre på att öppet redovisa kvalitetsskillnader inom välfärden. Denna öppna redovisning har sporrat utförarna till att erbjuda bättre tjänster och givit konsumenterna mer att välja på.
Men vi får inte glömma att initiativet till denna utveckling ofta har tagits på statlig nivå. Hade vi haft några öppna jämförelser inom äldreomsorgen och hade utvecklingen gått lika snabbt inom sjukvården om inte staten drivit på? Och ingen tror väl att vårdvalet skulle ha introducerats i samma höga tempo utan Lagen om valfrihetssystem (LOV).
Visst är kommuner och landsting bra på mycket och det blir allt bättre med tiden. Men alltför lösa tyglar fungerar inte heller. Det krävs att staten pekar ut färdriktningen så att subsidiaritetsprincipen verkligen når ner till lägsta effektiva nivå, det vill säga den enskilde medborgaren, och inte stannar någonstans på vägen.
Kommentarer