Den hälsosamme ekonomisten

Det är Keynes som går igen

Försöken att hantera efterdyningarna efter Lehman-Brothers har lett till stora budgetunderskott i flera europeiska länder. Det finns nämligen fortfarande en populär uppfattning om att enskilda stater kan motverka lågkonjunkturer med en aktiv finanspolitik. Så är det inte. Det vi ser nu är följderna av den aktiva finanspolitiken - i nästan alla europeiska länder utanför Sverige.

Filmen "överdos", som sänds i kväll, handlar om effekterna av en alltför expansiv penning- och/eller finanspolitik. Så frågan vi bör ställa oss är om Europa har utsatts av en överdos? Mitt svar på den frågan är nej. Penningpolitiken i Europa har varit ganska restriktiv, samtidigt som finanspolitiken är kraftigt expansiv. Men eftersom finanspolitiken är verkningslös, eller till och med kontraproduktiv, går det inte att hänvisa till några expansiva insatser som förklaring till krisen.

Nej, snarare handlar det om att euron har låst tillväxtländerna i Europa i en dödsspiral. Deras öde var i princip beseglat samma år som de gick med i eurosamarbetet. Krisen har förvärrats av politisk obeslutsamhet, men det går inte att enbart skylla på inkompetenta politiker.

Krisländer som Spanien, Grekland, Portugal, Bulgarien och Irland har en sak gemensamt. De är tillväxtländer som utsattes för ett penningpolitiskt experiment i stor skala. Av de uppräknade länderna är det emellertid bara Grekland som varit gravt ansvarslöst. De övriga länderna är offer för en penningpolitik som inte passade in - en penningpolitik som de blev påtvingade med euromedlemskapet. Den politiska inkompetensen, om det finns en sådan, beror väl i så fall på att politikerna fattade beslut om att införa euron.

Flera av de här länderna har försökt fördröja krisen genom att bedriva en expansiv finanspolitik, eftersom de inte själva kan påverka räntan. Men naturligtvis har det inte fungerat. Det vi ser är ett Europa som vägrar att ta konsekvenserna av en penningpolitisk tvångströja. Euron kräver strikt disciplin och tagelskjortan på, men Europas ledare hänvisar mest till Keynes för att fördröja det oundvikliga.

Det finns ingenting som är mystiskt eller okänt med denna utveckling. Det är precis samma händelseutveckling som i Argentina, Zimbabwe eller Uganda under Idi Amin. Det enda som förvånar är att vi nog trodde att Europas politiker hade mer förnuft än så.

DN1 DN2 SvD1 SvD2 SvD3 MK NB E24 Ex GP

Kommentarer