Den hälsosamme ekonomisten

Den tredje vägen för vården

Rapporten Mer vård för pengarna och mer pengar till vård som S-kvinnorna refererar till på SvD Brännpunkt är en omfattande och kvalificerad genomgång av olika länders sjukvårdssystem. Det finns dock ett problem med skriften och det är att den relativt ensidigt fokuserar på problemen med marknadsreformer inom vården, utan att samtidigt belysa varför dessa reformer en gång genomfördes.

Skälet till att man började experimentera med köp/sälj-system i Storbritannien var i grunden den stora och otympliga byråkratin i NHS - med väldokumenterade problem i form av ineffektivitet och köer. Det finns gott om forskning om problemen med centraliserade beslutsstrukturer, som dock inte ägnas lika stor uppmärksamhet i rapporten.

Själv tror jag mer på en tredje väg för sjukvårdsorganisationen. Den tredje vägen handlar om att samla patientansvaret hos en aktör och därmed undvika den fragmentering som uppstår i köp/sälj-systemen. Man behöver inte för den sakens skull bygga stora byråkratiska organisationer där den ena handen inte vet vad den andra gör. Det finns nämligen inget skäl att utsträcka kostnadsansvaret till exempelvis levertransplantationer, kostnadsansvaret bör rimligen bara gälla den vård som är relevant för 80 procent av alla patienter.

Med ett samlat patientansvar blir många av de ad hoc-mässiga justeringar och regleringar som landstingen i dag tvingas göra överflödiga. Ta sådant som byråkratin kring utbyten av läkemedel på Apotek, läkemedelskommittéerna och administrativ prissättning av tjänster inom den öppna specialistvården. Ta allt avtalsskrivande med akutsjukhus, bedömningar av lämpliga vårdvolymer, beslut om nyinvesteringar och alla interna organisationsproblem som tenderar att hamna i politikernas knän, trots att problemen borde ha lösts av sjukhusledningarna långt dessförinnan. All denna administration är bara en olycklig konsekvens av att det inte finns ett samlat kostnadsansvar.

Det skulle gå att göra på ett annat sätt. Låt oss kalla det ett skolpengssystem för sjukvården, med fri etableringsrätt för vårdgivare och ersättningssystem som sätter individen i centrum. Det är inte så svårt att åstadkomma om man bara förstår varför vi bör sträva i den riktningen och hur vi tar de första stegen.

SvD Ou GP DN DH

Kommentarer