Den hälsosamme ekonomisten

Den rikaste procenten är 100 miljoner människor

Läser att den rikaste procenten i världen kommer att kontrollera två tredjedelar av jordens alla tillgångar år 2030. Sedan slår det mig att den rikaste procenten faktiskt består av etthundra miljoner människor - det är alltså inte en handfull kapitalister. Faktum är att sannolikheten för att just du tillhör den rikaste procenten i världen är ganska hög. Det räcker med att äga ett hus som är värt fem miljoner kronor eller mer.

Stora delar av världens inkomstskillnader beror på olika politiska val. Somliga länder har valt socialism, andra har valt kapitalism. Venezuela tillhör de fattiga länderna, men kunde med ett annat politiskt val ha varit ett av de rikaste. Idéer har betydelse - större betydelse än de flesta tror. Deirdree McCloskey tror att ideerna - eller värderingarna - är den viktigaste förklaringsfaktorn bakom nationernas välfärd.

Vill man tala om orimliga inkomstskillnader är det antagligen lämpligare att fokusera på de rikaste 0,01 procenten. Det rör sig fortfarande om en miljon individer, men de är i alla fall hyfsat rika allihop. Som nationalekonom skulle jag gå ännu längre och studera de rikaste 0,0001 procenten, alltså de rikaste 10 000 personerna. Där börjar vi se effekterna av den nya nätverksekonomin.

Mark Zuckerberg, Larry Page och Bill Gates representerar något nytt. Men i förhållande till hela världens rikedom på 250 000 miljarder dollar är Bill Gates förmögenhet på 86 miljarder dollar ändå en liten del. Microsofts programvara finns i de flesta persondatorer, men Bill Gates förmögenhet uppgår trots allt bara till 0,35 promille av hela världens tillgångar.

Inte ens i dessa tider av nätverksekonomi lyckas en enskild kapitalist kapa åt sig mer än en försumbar del av världens tillgångar. Kapitalismen har egentligen aldrig skapat superrika - för att bli verkligt superrik krävs nämligen politisk makt. Kejsar Augustus, Djinghis Kahn, Mansa Musa och Joseph Stalin slår samtliga den moderna tidens kapitalister när man ser till andelen av tillgångarna som de kontrollerade.

För att kunna styra ett företag måste man i juridisk mening också äga företaget. Om vi alla ägde lika mycket av alla svenska företag skulle det vara svårt eller omöjligt att enas om de beslut som är nödvändiga för att företagen ska utvecklas. Venezuela illustrerar hur svårt det är att genomföra socialism och kollektivt ägande i praktiken. Dessutom kan vi notera att många av de allra mest superrika bidrar betydligt mer till de allra fattigaste på jorden än vi själva gör. 

Det talas mycket om de superrika och klyftorna i världen - som om det vore det kapitalistiska systemets fel att det finns inkomstklyftor. Sanningen är att de flesta mänskliga samhällen genom historien har utvecklat inkomstklyftor. Kapitalismen har kanske inte eliminerat dessa, men det är det första system som har skapat tillväxt i stor skala och därmed gjort livet bättre för oss alla.

Kommentarer