Den nya kol- och stålunionen
Som en blixt från klar himmel dyker EU:s nya förslag om att låta importörer i unionen betala för utsläppsrätter upp. Det är lite märkligt att importörerna tidigare varit undantagna från systemet. Förklaringen torde vara att EU försökt undvika att bli anklagade för protektionism och att bryta mot WHO-avtal.
Men såväl USA som Kina ger blanka f-n i WHO och situationen hade blivit ohållbar för EU. Ska unionen lägga en koldioxidskatt på 1000 dollar per ton på enbart sin egen produktion, samtidigt som Kina och Indien bygger nya kolkraftverk?
Naturligtvis kan EU inte göra något åt andra länders koldioxidskatter, men man kan lägga avgifter på sin egen import. Och det gör man nu.
Det knepiga är frågan om hur man ska hantera produkter högre upp i förädlingskedjan? Systemet med utsläppsrätter kan inte gärna enbart gälla råvaror - det måste även omfatta förädlade produkter, i annat fall skapar man incitament för att flytta högteknologi från EU till andra länder och detta kan inte gärna vara syftet.
Ett annat syfte med CBAM - som mekanismen ska heta - är att garantera försörjningen av viktiga råvaror i EU. Man kan dra paralleller till bildandet av kol- och stålunionen en gång i tiden. I orostider är det farligt att utlokalisera produktionen av råvaror till länder som kan dra nytta av sin makt. Exemplet Ryssland är det första - nästa land på tur är Kina. Och Kinas ekonomiska makt är mycket större än Rysslands.
Bild av Hands off my tags! Michael Gaida från Pixabay
Kommentarer