Den hälsosamme ekonomisten

Den globala uppvärmningen blev en religion

Noterar med stigande förundran att teorin om att människan orsakar global uppvärmning sakta men säkert håller på att utvecklas till en världsreligion. I dag finns det heliga skrifter - det politiska organet IPCC ger ut rapporter som tolkas av skriftlärda och predikas världen över. Klimatfrågan har blivit en religion som har potential att ersätta alla de andra.

I centrum för den nya religionen står synden. Vi är alla syndare, men kan nå frälsning genom att äta grönsaker och ta tåget i stället för att flyga. Vår moraliska status är direkt kopplad till vår vilja att leva asketiskt och att genomföra symboliska offer för att blidka vädergudarna.

Väderguden är vred. Om människan inte slår in på en annan väg kommer världen att dränkas i vatten och temperaturen stiga okontrollerat. Vi kan dock nå frälsning om vi tror på vetenskapen - den vetenskapliga konsensus som framgår av uttolkningarna av de heliga IPCC-skrifterna.

Men precis som det går att uttolka Koranen eller Bibeln är det möjligt att dra lite olika slutsatser av dessa skrifter. Till skillnad från de två andra uppdateras IPCC regelbundet och den senaste versionen är nummer 6. Det finns även andra heliga skrifter, som IPCC:s specialrapporter. Och för att göra religionen mer lättillgänglig finns sammanfattande pamfletter, som kanske mer motsvarar Luthers katekes.

Även om de flesta tror på IPCC finns det vädergudsförnekare - vi kallar dem "klimatförnekare". Det behöver inte alltid handla om att de rakt av förnekar den globala uppvärmningen - det räcker med att uttrycka tvivel om något som står i den senaste IPCC-rapporten. De otrogna bestraffas genom att inte få utrymme i public service och genom att offentligt betecknas som förnekare och fredlösa - ett exempel är den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson, som till och med ifrågasatt det heliga Parisavtalet - klimatreligionens motsvarighet till den svarta stenen i Mecka.

"Det skadar tilltron till Moderaternas klimatpolitik när en enskild företrädare uttrycker sig på det sättet", menar Jessica Rosencrantz som är klimatpolitisk talesperson (M). Hädare hör inte hemma i någon etablerad svensk organisation och definitivt inte i ett statsbärande parti.

"Kan man tro?" var titeln på före detta ärkebiskop K G Hammars doktorsavhandling. Han fick mycket skit för det. Frågan är nämligen den mest känsliga för varje religion - om Gud är en viktig faktor i våra liv. Är den globala uppvärmningen viktigare än allt annat - den viktigaste miljöfrågan och det viktigaste existensiella spörsmålet för mänskligheten? Att tvivla på den globala uppvärmningen är värre än att förneka klimatet. Den som tvivlar är en förrädare, den som förnekar är bara en outsider.

Motsatsen till förnekarna är profeterna - de som viger sitt liv åt att förkunna den sanna läran. Numera kallas de dock PR-konsulter och har betalt av de heliga klimatstiftelserna (läs: Romklubben) för att bortse från ovidkommande fakta. Ju tidigare man börjar förkunna läran, desto bättre. "Barnatro, barnatro - till himmelen det bär en gyllene bro", heter det. Riktigt framgångsrika PR-konsulter (profeter) kan med tiden bli kanoniserade och därmed helgonförklarade. 

För att återvända till ursprungsfrågan - är den globala uppvärmningen en religion? Den uppvisar förvisso många av de attribut som karaktäriserar religioner. Men det kanske mest intressanta är att den kommit i en tid då de traditionella religionerna tappar mark. Behöver vi en ny berättelse - som kan förena ateister, kristna, muslimer och buddhister? Klimathotet blir - i brist på annat helvete - den yttre fiende som vi alla kan förhålla oss till och kampen för ett bättre klimat den sociala valuta som ger var och en respekt från omgivningen. 

Att cykla till jobbet blir uppvärmningsreligionens motsvarighet till att räkna kulor på radband eller att vända sig mot Mecka tre gånger dagligen. Vi visar att vi är beredda att offra för det kollektiva bästa och vinner därmed respekt från alla andra som också genomför små klimatuppoffringar i vardagen.

Smolket i glädjebägaren är förnekarna - eftersom de genom att förneka själva centralpunkten i religionen även förnekar värdet av de troendes alla klimatuppoffringar. Om förnekarna har rätt har du köpt cykel eller en obekväm Fiat 500 for nothing. Den förlusten är på aggregerad nivå ett betydligt större problem än att elcykelpremien avskaffades.

Ingen vill därför vistas i den där obehagliga gråzonen mellan tro och förnekelse - det som kallas vetenskaplig diskussion. Men för den som ändå vill se förnekare och troende drabba samman bifogar jag följande debatt mellan bland annat forskarna Michael Mann och Patrick Moore. Vem som är förnekare och vem som är troende får ni själva lista ut.

Kommentarer