Den girige
Ibland hamnar vinstintresset i konflikt med kvalitetsmål för en verksamhet. Risken för detta är speciellt stor när kvaliteten är svår att mäta och konkurrensen bristande. Därför är det glädjande att Mats Bergman för in kostnadsersättning som alternativ till vinstbegränsning.
Att ersätta verksamheter för verifierade kostnader är ett etablerat sätt att skapa incitament för högre kvalitet. Det är också en metod som är vanlig vid upphandling av varor och tjänster där osäkerheten är stor om hur mycket projektet kommer att kosta och hur det ska utformas.
Att kostnadsersättning i regel inte används i offentlig sektor beror sannolikt på att målet med upphandlingarna ofta har varit att begränsa kostnaderna. Och då vill upphandlaren förstås inte skapa incitament för att avstå från åtgärder som sänker kostnaderna.
Själv noterade jag nyligen att alternativet med kostnadsersättning alltid finns tillgängligt och att en offentlig beställare kan välja att enbart ersätta uppkomna kostnader. I så fall kan verksamheten inte gå med vinst. Så varför gör inte de offentliga beställarna det? Svaret är förstås att de vill pressa ner kostnaderna och att det knappast kan göra det utan att samtidigt vädja till utförarnas girighet.
Frågan är bara vem som är mest girig? Den som agerar utifrån de incitament som beställaren erbjuder eller den som ställer upp regler som tvingar fram ett girigt beteende som kan leda till urholkad kvalitet?
Kommentarer