Den hälsosamme ekonomisten

Den fläckfria ledaren

Politiker har länge varit utsatta för en ingående granskning. Innan medierna började ställa "personliga" frågor till våra folkvalda var det vanligt att saker och ting doldes för allmänheten. Minns ni när Herbert Söderström och Åke Ortmark år 1970 frågade ut finansminister Gunnar Sträng. 

Kanske var det då medierna började ställa personliga frågor till makthavarna. Sedan dess har det accelererat. I dag krävs det ett någorlunda fläckfritt förflutet om man över huvud taget aspirerar på att vara ledare. Inte ens händelser i privata sammanhang undgår mediernas eller de sociala mediernas granskande ögon.

I kväll sänder Uppdrag Granskning ett program om skatteparadis och personer som satt undan pengar i sådana. I många fall handlar det inte om skatteflykt, utan bara om att man genom planering har försökt betala så lite skatt som möjligt.

Är ett sådant agerande förenligt med en ledarskapsposition? Jag skulle säga - i allt mindre utsträckning. För att kunna vara ledare i dag krävs mycket mer i termer av god moral - hur man nu definierar god moral. Man kan säga att makthavarna måste betala med sin personliga integritet för att kunna vara makthavare.

Detta får följdeffekter. Det innebär att makthavare blir konkurrensutsatta på ett helt annat sätt än tidigare. Det finns allt mindre utrymme för att utnyttja informationsasymmetrier för att tjäna pengar på maktpositioner. Trenden är emellertid inte entydig. Å ena sidan finns det allt större möjlighet att omvandla makt till pengar. Se på Gerhard Schröder och Tony Blair som utnyttjade sina positioner för att bli rika och till och med sålde ut sina länder till främmande makt.

Å andra sidan är det allt vanligare att makthavare faller på eget grepp. Bilden av Hillary Clinton som girig och korrupt har satt sig och kostade henne förmodligen vinsten i presidentvalet 2016. Ändå har hon antagligen inte agerat särskilt mycket annorlunda än många andra amerikanska presidentkandidater. Vilka skelett tror ni att Kennedyklanen hade i sin garderob? Granskningen av det privata och framför allt kopplingen mellan det privata och det offentliga har däremot blivit allt tuffare. 

Det känns lite som om det står och väger just nu. Är det som händer i USA ett gammalt korrupt system som utmanas eller är det början på en ny superkorruption? Faktum är att det är svårt att avgöra. Är det mer korruption i dag eller är det bara mer korruption som upptäcks?

Jag tror att korruptionen över tid kommer att minska i omfattning. I takt med att alla ledare - både inom politiken och näringslivet - utsätts för granskning tvingas de betala för sina positioner. Om en ledare kräver alltför mycket förmåner kommer hen raskt att ersättas av en ledare som har mer modesta önskemål och framför allt ett fläckfritt leverne. 

Ledarskap kommer därmed i allt mindre utsträckning att vara ett privilegium och allt mer bli en profession som andra. I ekonomiska termer kan vi säga att ledarskapets informationsövertag utraderas. 

Frågan är hur man ska förena fördelarna med koncentrerat ägande med transparent ledarskap? Ett sätt är givetvis att tydligare separera ledarskap och kontroll. Men som ni förstår finns det gränser för hur separata dessa funktioner kan bli - ägande är ju ytterst detsamma som ledarskap.

Det skulle inte förvåna mig om de ökade kraven på transparens i ledarskiktet även kommer att påverka inkomstfördelningen i stort. Det finns få samband som är så tydliga som att politisk makt lättare omsätts till ekonomisk makt i korrupta länder. 

Som jag påpekat tidigare kommer produktivitet i framtiden att bli en viktigare bestämningsfaktor för lönen/inkomsten än position. Mycket av de löneskillnader vi ser i samhället är dock mer kopplade till position än produktivitet - i alla fall om man definierar "produktivitet" snävt.

Det är i det här perspektivet jag kommer att se Uppdrag Gransknings program i kväll. Håller den sociala kompetensen och ryggkliandet på att tappa i betydelse till förmån för kreativitet och flit? Är vi på väg in i de introvertas guldålder?

Kommentarer