Den hälsosamme ekonomisten

Den digitala döda vinkeln

Intressant inlägg på DN-debatt av Stefan Fölster och Anna Felländer om digitaliseringens döda vinkel. Det blir allt svårare att mäta värdet av det som produceras i samhället. Och försöker vi styra utvecklingen mot maximal BNP finns risk att vi gör saker som egentligen är dåliga för medborgarna.

Skälet till att vi över huvud taget kan använda BNP som riktmärke för den ekonomiska politiken är att så mycket skatt tas ut på arbete att vi tryggt kan utgå från att människor lönearbetar mindre än vad de egentligen skulle vilja. 

Utan de höga skattekilarna skulle vi famla i blindo. Antag att det vore lika ekonomiskt förmånligt att lönearbeta som att hemarbeta - hur skulle vi då kunna avgöra om mer lönearbete eller mer hemarbete höjer välfärden?

Arbetslinjen bygger på antagandet om det mätbara lönearbetets förträfflighet. Men utan skattekilarna skulle den ekonomiska politiken lida av samma problem med att mäta produktivitet som vi möts av på mikronivå. Ingen betalar en vårdcentral uteslutande för att genomföra så många patientbesök som möjligt - vi vet att det finns kvalitetsaspekter som inte fångas av detta mått. Men vi inför gladeligen jobbavdrag som syftar till att maximera antalet arbetade timmar.

Politikerna är ofta slavar under någon nationalekonomisk teori som de inte förstår. De utgår från antaganden som ekonomer har gjort vid någon tidpunkt. Men när verkligheten förändras behöver både teorier och antaganden justeras. Först måste nationalekonomerna tänka om. Sedan måste de nya teorierna bli politiskt allmängods. Och sist måste politikerna anpassa sina handingsplaner.

Jag är inte optimistisk om hur lång tid det här kommer att ta. Världen kommer att ha hunnit förändras en hel del innan politikerna inser att vi måste förändra skattebaserna och byta mål för den ekonomiska politiken.

Kommentarer