Den brända jordens taktik
Arbetslösheten i Storbritannien är i dag den högsta sedan 1971. Det är en mycket missskött ekonomi som David Cameron nu får ta över. Gordon Browns sista år vid makten kan närmast liknas vid den brända jordens taktik. Med insikt om en hög sannolikhet för valförlust har den socialdemokratiska regeringen låtit budgetunderskott och offentliga utgifter stiga okontrollerat.
Delvis är detta en följd av den alltför vanliga ekonomiska missuppfattningen att budgetåtstramning är en olämplig åtgärd i lågkonjunkturer. Bakom denna felaktiga hypotes ligger i grunden vederlagda teorier av John Maynard Keynes. I ett budgetläge som det brittiska är finanspolitiska åtstramningar tvärtom sannolikt expansiva och en direkt förutsättning för en stark återhämtning.
Själv tror jag att en budgetkonsolidering i första hand måste bygga på kraftiga skattehöjningar, trots att regeringen är konservativ. Framför allt bör indirekta skatter höjas avsevärt, exempelvis på mat. De negativa effekterna av detta kan motverkas genom sänkta inkomstskatter. Dilemmat för regeringen är att en sådan politik också riskerar att skapa inflationsimpulser och indirekt leda till räntehöjningar. Den risken måste man nog ta, eftersom det inte finns några bra alternativ.
En skattereform liknande den svenska 1991, där skattebelastningen på kapitalinkomster och arbetsinkomster jämnas ut, kan också bidra till att öka skatteintäkterna. Likaså kan en höjning av grundavdraget vara en positiv åtgärd i ett land där låginkomsttagare drabbas av de värsta marginaleffekterna. Och vore inte begreppet "poll-tax" så diskrediterat i detta land tror jag att en skatt av den typen vore en annan möjlig finansieringskälla.
Att sänka de offentliga utgifterna är betydligt svårare på kort sikt. Det måste vara ett långsiktigt projekt där valfrihetsreformer inom vård och omsorg sakta introduceras. Själv hoppas jag lite på att de konservativa går tillbaka till GP-fundholdermodellen, som introducerades av den förra konservativa regeringen, och lämnar storskaliga och otympliga organisationsmodeller inom sjukvården bakom sig. Kanske kan det svenska vårdvalet stå som förebild, precis som det svenska friskolesystemet gjort för Tories tänkta skolreformer?
Kommentarer