Den hälsosamme ekonomisten

Delningsekonomin och bakåtsträvarna

Rätten att äga är en princip som fört mänskligheten framåt. Samtidigt är det viktigt att vi förstår att äganderätten inte är någon statisk institution. Övergången från merkantilismen till fria etableringsrätt markerar ett epokgörande skifte i mänsklighetens historia. Skråväsendet skyddade yrkesutövarnas inkomster från konkurrens. Smeden, hovslagaren och handelsmannen hade sina privilegier  - och ve den som inkräktade på deras hävdvunna rättigheter.

Det var först när synen på näringslivet förändrades som ekonomin kunde utvecklas. Enligt ekonomhistorikern Deirdree McCloskey handlade det mer om en värderingsförändring än om en förändring av befintliga institutioner. Respekten för äganderätt fanns redan på plats, men begreppet "äganderätt" förändrades så att det bättre passade in i ett dynamiskt samhälle.

Nu ser vi samma process upprepas. Delningsekonomin förändrar förutsättningarna för den moderna ekonomins hovslagare. Helt plötsligt blir det möjligt att genom delning mångfaldiga texter som tidigare trycktes i papperstidningar. På en sekund produceras miljontals kopior av en text, ett musikstycke eller en film.

Hur ska dagens hovslagare förhålla sig till de nya produktionsförutsättningarna? Svaret är att de förhåller sig på samma sätt som skråväsendets försvarare. I sin oro för att tidningarnas föga originella texter ska spridas och göras tillgängliga för alla försöker de använda EU som en murbräcka för att förbjuda andra att kopiera deras texter på nätet.

De har tagit saken så långt att det på fullt allvar diskuteras om det ska vara förbjudet att länka till en nyhetsartikel och återge några av de inledande meningarna - som nyhetstjänsten Google News gör. Det de inte förstår är att en sådan begränsning i praktiken är en allvarlig begränsning av en av våra grundlagsfästa mänskliga rättigheter - yttrandefriheten.

Merparten av det material som publiceras i våra dagstidningar - på nätet och i pappersform - är mer eller mindre omskrivna citat från andra källor. Väldigt lite av den text som publiceras är därför originell. Ordföljden kan naturligtvis variera på ett sätt som gör texten unik, även innebörden av texten inte är det.

Den som skriver om texten något och publicerar den får därför ensamrätt på texten. Detta även om den inte är originell och kanske bara skiljer sig något från originalet. Så vad händer om någon låter en dator göra alla tänkbara omskrivningar av texten (på tio ord) och publicerar dessa på nätet? Har man då gjort det omöjligt för någon annan att över huvud taget pulicera nyheten?

Och vad händer om någon råkar publicera en identisk text - en av de tio miljarder texter som datorn tagit fram och publicerat? Kan den som publicerade texten i så fall stämma den senare?

Den som närmare begrundar förslaget om att beskatta kortare citat från olika nyhetsmedier inser att det inte är hållbart. Att tala om verkshöjd är meninglöst när det handlar om meningen: "Ikea bygger nytt varuhus i Haparanda". Att beskatta en länk är också det vansinne, då det enda syftet med att ha en länk är att locka personer att besöka en webbsida. Om ett nyhetsföretag vill hemlighålla länkar finns det en utmärkt teknik för detta - den kallas "papperstidning". Man kan givetvis också styra om alla länkar till förstasidan, om man nu inte vill att någon ska kunna länka. Men lycka till med spridningen av artikeln i så fall.

Personligen tror jag att det kan vara ekonomiskt effektivt att skydda vissa texter under en begränsad tid - kanske tio år. Men kortare texter som publiceras på nätet bör inte ha något sådant skydd. Det finns nämligen inget sätt för en nätaktör att veta vilka texter som är fria och vilka som inte är det. Så vill man inte att texterna ens citeras får man vara god att tydliggöra det - det finns gott om metoder för att tala om för nätrobotar, som Googles, att göra kopior på nättexter.

Google kommer då heller inte att indexera dessa tidningar och alla är glada och nöjda.

Kommentarer