De stora reptilernas dans
Det finns enskilda händelser i länder som markerar ett skifte i synen på politik och politiskt samarbete. Sverige har haft några sådana händelser. Samverkan mellan S och den borgerliga regeringen 1993 var en sådan händelse. Nu inträffar det igen - och på ett något annorlunda sätt. S-Mp träffar en överenskommelse med Alliansen om budgetprocessen - för att undvika osäkerhet.
Sådana uppgörelser är mer regel än undantag i europeisk politik. År 2002 vann det holländska populistiska partiet List Pim Fortuyn (LPF) stora framgångar och blev näst största parti. Holländsk politik, som fram till dess hade dominerats av breda koalitioner, förändrades i grunden. LPF kom in i regeringen, trots att Pim Fortuyn själv - på valnatten - mördades av en djurrättsaktivist.
Den nya konservativa regeringen blev inte långlivad. Efter ett halvår sprack samarbetet och LPF tappade två tredjedelar av sina väljare i det efterföljande nyvalet. Vad lär vi oss av detta? Ja, att det inte är någon naturlag att populistiska partier växer. Vi lär oss också att förekomsten av stora koalitioner och samverkan inte behöver utesluta ideologisk konkurrens.
Ser vi tillbaka tjugo år i tiden är de invandringskritiska partierna förhållandevis stora. Men blickar vi tillbaka 70 år är de rätt små och obetydliga. Det gäller att ha perspektiv på utvecklingen. Och det gäller att ha perspektiv på den svenska politiken. Det är förvisso sant att små ideologiska skillnader mellan partierna leder till att andra frågor än de ideologiska hamnar i förgrunden. Detta kan i sin tur ge utrymme för alternativa partier.
Men det finns ingen naturlag som säger att breda samarbeten alltid leder till framgång för populistiska partier. Efter att LPF-regeringen kvaddade ekonomin återgick holländsk politik snabbt till "de stora reptilernas dans". Det finns trots allt frågor som är viktigare än andra. Och så är det förstås i Sverige också.
Kommentarer