De små stegen åt fel håll
Det är sällan ett politiskt beslut som avgör ett lands framtid. Det tas ständigt beslut när politikerna väljer väg i små sakfrågor som kan tyckas obetydliga.
Men det är de små besluten som med tiden formar ramarna för ekonomin. Det är de små besluten som avgör om det lönar sig att arbeta eller inte. Under Alliansregeringen 2006-2010 fattades massor av beslut som samtliga syftade till att göra det mer lönsamt att arbeta.
Även i dag - under den rödgröna regeringen - fattas det många beslut. Motiven bakom besluten kan vara fördelningspolitiska eller tillväxtpolitiska. Jag skulle vilja lyfta fram en departementsskrivelse som kan få stor betydelse för pensionärernas ekonomi. Ännu är promemorian inte ett konkret politiskt förslag, men inom något år kan den vara uppe till diskussion i pensionsgruppen där regeringen sitter tillsammans med de borgerliga partierna.
Promemorian jag har läst heter "Översyn av grundskyddet för pensionärer – Inriktning för ett nytt grundskydd" (DS 2018:8). Ingen kan väl vara emot ett bra grundskydd och det är inte jag heller, Det är när jag läser promemorian med en före detta politiskt sakkunnigs glasögon som jag reagerar.
Ett av förslagen är följande:
Utredningens förslag: Vid beräkning av bostadstillägg ska tjänstepension, privat pension, arbetsinkomster, etableringsersättning och studiemedel tas upp med 100 procent i reduceringsinkomsten.
Vad innebär detta för drivkrafterna att arbeta för äldre? Jo, den som känner till dagens system vet att arbetsinkomster och inkomster från tjänstepension tas upp med 50 procent. Reduceringsinkomsten ligger i sin tur till grund för nedräkningen av bostadstillägget när man arbetar.
Utredningen föreslår också följande:
Utredningens förslag: Avräkning av bostadstillägg mot en reduceringsinkomst som överstiger ett prisbasbelopp ska höjas till 62 procent.
Det innebär att bostadstillägget kommer att räknas av med 62 procent i stället för 50 procent av reduceringsinkomsten.
Lägger vi ihop dessa två förslag ser vi att 300 000 pensionärer får behålla betydligt mindre av sin inkomst när de arbetar. Och förändringen är inte liten. Tidigare var marginaleffekten 0,5*0,5=0,25 procent, samt skatt på 25 procent. Det innebar att en pensionär med bostadstillägg som arbetade blev av med hälften av sin inkomst (25 procent avräkning samt 25 procent skatt).
Enligt det förslag som regeringen nu presenterat får pensionären en avräkning som uppgår till 1,0*0,62=62 procent av bruttoinkomsten. Dessutom måste hen betala skatt på 25 procent av arbetsinkomsten, vilket gör att ungefär 87 procent försvinner i avräkning. Effekten av regeringens förslag blir med andra ord att en pensionär med bostadstillägg som arbetar endast får behålla 13 procent av sin arbetsinkomst.
Nu hoppas väl regeringen att detta förslag obemärkt ska passera via den blocköverskridande pensionsgruppen. Hade regeringen presenterat förslaget som att: "Vi vill att pensionärer med bostadstillägg som arbetar bara ska få behålla 13 procent av sin inkomst" är jag säker på att de borgerliga partierna hade reagerat. Nu hänger det på att deras sakkunniga kan genomskåda förslaget i promemorian och inse att konsekvenserna av helheten blir att pensionärer med bostadstillägg som arbetar bara får behålla 13 procent av sina arbetsinkomster.
Nu har jag inte ens nämnt att regeringen avstår från att åtgärda ett problem som funnits med sedan bostadstillägget tillkom. Förmögenheter över 100 000 kronor avräknas alltjämt med 15 procent mot garantipensionen. Det innebär t ex att den som har en förmögenhet på 200 000 kronor kan få bostadstillägget reducerat med 100 000*0,62*0,15=9 300 kronor per år eller 700 kronor i månaden. Detta ger dåliga incitament för äldre med låg inkomst att spara inför pensionen.
Regeringen har alltså ensidigt fokuserat på att minska antalet fattiga pensionärer till lägsta möjliga kostnad. Priset för att välja den enkla vägen är att man gör det helt olönsamt för pensionärerna att försöka förbättra sin ekonomiska situation med arbete. Fördelningsperspektivet har slagit ut det dynamiska perspektivet helt, vilket kanske är den stora skillnaden mellan hur en rödgrön och en borgerlig regering resonerar när man förändrar skatte- och ersättningssystem. Under Alliansen var allt fokus på att göra det lönsamt för människor att förändra sin situation, under den nuvarande regeringen sätts fokus på att till lägsta möjliga kostnad minska de inkomstskillnader som syns i statistiken.
Kommentarer