De ofrivilliga JA-sägarna
Martin Ådahl, centerns chefsekonom, kommer i dag ut som NEJ-anhängare. Det intressanta är att han i folkomröstningen 2003 arbetade FÖR euron. Partiet som sådant har svajat en aning över åren, men jag tror att man nu försöker hitta tillbaka till sina rötter.
Ådahls debattartikel påminner mig om mitt mest lyckade misslyckande. Den här tiden - för tio år sedan - deltog jag nämligen i en kampanj för något som jag egentligen var emot. Minns att jag - i likhet med stora delar av JA-kampanjens personal - höll tummarna för att våra insatser inte hade haft någon effekt på opinionen.
Dessbättre visade det sig att alla pengar som plöjts ned i maskotar och euroglassar och rapporter var helt bortkastade (något som jag i och för sig hade misstänkt redan innan omröstningen). Och det är nog enda gången som jag har varit överlycklig över att kapitalt ha misslyckats med en arbetsuppgift.
Tror för all del inte att jag var ensam om den känslan. Vet inte om det ens hade blivit majoritet för euron om man haft en intern omröstning på Moderaternas riksdagskansli. Förmodligen inte. Men nu bestämdes ju inte valet av partilinje medelst omröstning på partikansliet. Man bör väl tillägga att det var länge sedan som partiers åsikter rent generellt avgjordes medelst omröstningar.
Har funderat på varför etablissemanget bestämde sig för JA, medan folket bestämde sig för NEJ. Man tycker att de tekniska argumenten MOT euron borde ha appellerat till eliten och de känslomässiga argumenten FÖR euron till folket.
Personligen tror jag att allt handlar om ett missförstånd. Eliten trodde nog att euron skulle bli en gyllene tvångströja som tvingade fram reformer som politikerna inte skulle våga fatta beslut om annars. Men tvångtröjan fungerade inte som avsett. De som valde att sätta på sig tvångströjan glömde sedan bort att de hade den på sig och kastade sig från trampolinen - vartefter de drunknade i statsskulder.
Sverige - som valde att avstå från tvångströjan - blev ironiskt nog bäst i klassen. Inget annat land har genomfört så omfattande och impopulära reformer av trygghetssystemen som just Sverige.
Nåväl, skulle gärna ha deltagit i tioårsjubileet för NEJ-segern i Stockholm, men jag befinner mig för närvarande i Arvika för att bland annat ta upp bryggan vid sommarstugan. Men man kanske skulle anordna ett jubileum för alla oss som var emot euron, men som fick betalt för att argumentera för ett JA. Förmodligen var vi tio gånger så många som NEJ-sidans personal.
Och förmodligen var det vi som egentligen vann omröstningen åt NEJ-sidan. Genom att inte själva tro på det som vi fick betalt för att övertyga andra om.
Kommentarer