De öppna dörrarnas debattartikel
Björn Johnson menar att han kritiserar regeringens reformer på DN-debatt. Själv tycker jag att han på ett rätt tydligt sätt beskriver vad som inte fungerade i det gamla systemet och varför regeringen var tvungen att förändra detta.
Dessutom tycker jag att artikeln ger en felaktiv bild av innehållet i förändringarna. Sjukförsäkringsreformerna är faktiskt inte bara tidsgränser, utan också en nysatsning på rehabilitering via rehabiliteringsgarantin och en förstärkt företagshälsovård. Jag hade därför önskat att han som forskare hade studerat regeringens sjukförsäkringsreform lika ingående som statistiken över sjukfrånvarons utveckling.
Men låt oss ta huvudpunkterna i kritiken.
1) Antalet sjukskrivna har inte ökat, däremot längderna på sjukskrivningarna.
Alla som sysslar med dessa frågor vet redan detta. Det är ju därför som merparten av reformerna inriktas på längre sjukskrivningar. Det första halvåret ger rehabiliteringskedjan till och med en skyddad tid, vilket innebär att arbetsförmågan inte prövas mot annat än den egna arbetsgivarens verksamhet. Inte skulle regeringen ha fokuserat så starkt på långtidssjukfrånvaron om vi hade identifierat korttidsfrånvaron som det stora problemet?
2) Den nuvarande regeringen har byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktigt beslutsunderlag.
Socialförsäkringsministerns stab består bland annat av två disputerade forskare i nationalekonomi med inriktning på socialförsäkringen och hälso- och sjukvårdsfrågor. Därtill kommer ett stort antal opolitiska experter som aldrig har gjort annat under hela sitt liv än att hantera socialförsäkringssystemet. Påståendet om att vi inte skulle veta hur sjukfrånvaron har utvecklats under de senaste 20 åren är helt enkelt felaktigt.
3) Utbrända står för en liten del av det totala antalet sjukskrivna.
Vi vet detta. De två största grupperna är lättare och medelsvåra psykiska besvär (exempelvis depressioner) och sjukdomar i rörelseorganen. Har Johnson möjligen missat att regeringen årligen satsar en miljard för att nå ut till just dessa grupper, som utgör 70 procent av det totala antalet sjukskrivna?
4) Regelverket för att hantera sjukfrånvaron bakband aktörerna.
Javisst var det så. I det gamla systemet väntade alla på alla, utan att någonting hände. Det var också därför som rehabiliteringskedjan kom till, med fasta tidsgränser för prövningen av arbetsförmågan. Detta är också bakgrunden till satsningen på rehabiliteringskoordinatorer inom företagshälsovården och den nya introduktionen hos Arbetsförmedlingen. Ansvar ska inte delas upp på för många parter, då blir det pannkaka av alltihopa.
Det tråkiga med de rödgrönas sjukförsäkringsförslag, som presenterades för några dagar sedan, är att man i viktiga delar går tillbaka till den gamla modellen där alla väntar på alla, utan att något händer. We have been there, done that, and it didn´t work.
Kommentarer