De meningslösa mötena byggde Sverige
Noterar att många beklagar sig över alla dessa långtråkiga och improduktiva möten. Så här på väg till Almedalen måste man givetvis ha en kritisk inställning till möten som fenomen. Men jag tror att möten fyller en viktig funktion. Väldigt många människor har inte den självdisciplin som självständigt arbete kräver. Jag känner nog ingen som skulle erkänna att de själva tillhör den kategorin, men oförmågan att arbeta självständigt är utbredd. I stort sett är det endast de ensamma nördarna som klarar av att under en längre tid - och utan övervakning - arbeta på egen hand.
Människan är en social varelse och även om mycket av det arbete som utförs egentligen inte kräver kommunikation behöver vi alla motivation för att uppfatta våra arbetsuppgifter som meningsfulla. En bra chef kan få en totalt meningslös uppgift att framstå som helt livsavgörande för medarbetarna.
Mötena är det som gör nationen Sverige framgångsrik. Utan möten skulle vi bara vara en samling okoordinerade hösäckar - utan förmåga att åstadkomma något positivt för vår arbetsgivare.
Det är lite märkligt att alla dessa möteshatare sällan ifrågasätter begreppet "arbetsplats". För vad är egentligen en arbetsplats? Det är en yta där människor samlas för att enkelt vid behov kunna ha möten. Utan möten finns det inget behov av arbetsplatser.
Min spaning är att arbetsplatserna kommer att avskaffas långt före tanken om att skära ner på antalet möten blir aktuell. Med VR-teknik kan vi samlas för att i mindre eller större grupper diskutera ingenting - precis som i fysiska möten. Vilket är poängen med mötena - att göra det uppenbart meningslösa tillräckligt psykologiskt viktigt för att motivera heroiska arbetsinsatser. Skillnaden mellan en arbetsplats utan meningslösa möten och en arbetsplats med meningslösa möten är skillnaden mellan ett företag som har motiverade medarbetare och ett företag som består av atomistiska nihilister.
Sett i det perspektivet är meningslösa möten ett lågt pris för att skapa ett fungerande team. Se på uppställningarna och visitationerna i det militära. Är dessa övningar nödvändiga för att soldaterna ska kunna utföra sina uppgifter? Nja, kanske inte. Men de är nödvändiga för att samordna och för att skapa en struktur som motiverar.
På moderna arbetsplatser har vi förvisso inte morgonuppställningar och visitationer. Men vi har morgonmöten och vi har arbetsmöten och vi har veckomöten. Formerna är annorlunda, men syftet är detsamma - att koordinera ett team för att ta sig an en gemensam utmaning. Det är alltihop så naturligt för oss att vi inte ens tänker på det absurda i att ägna hälften av vår schemalagda arbetstid åt att göra något som skenbart ter sig som totalt meningslöst.
Att vi först på 2000-talet börjar ifrågasätta möten visar hur betydelsefulla dessa har varit genom historien. Ifrågasättandet är ett tecken på att vi håller på att lämna den hierarkiska motivationsmodellen för att gå in i en automatiserad och individualiserad motivationsmodell. Medan nördarna hade en nackdel i den hierarkiska modellen - som kräver social kompetens - kommer nördarna att vara de stora vinnarna på de nya "gameifierade" strukturerna som kommer i stället.
Men ännu ett tag kommer vi att kunna dra nytta av de meningslösa mötenas produktivitetshöjande effekter. Vi bör vara tacksamma för dessa möten för det är förmågan att anordna ett strukturerat möte om ingenting som avgör skillnaden mellan framgång och misslyckande för en nation. De meningslösa mötena byggde Sverige.
Kommentarer