Datorkraft kan ersätta annonserna
Den tekniska utvecklingen går framåt och förändrar förutsättningarna för många branscher. En grundsten för finansieringen av publikationer, speciellt tidningar, har varit sofistikerade modeller som låter människor betala för information genom att ta emot information. Ta tv-reklamen, där man inför en film får titta på en annons som ökar sannolikheten för att individen som tar del av annonsen ska köpa en viss produkt.
Detta är ett försåtligt sätt att få människor att betala för sig och om det hade uppfunnits i dag skulle myndigheterna antagligen raskt ha förbjudit denna finansieringsmetod. Svagheten i modellen är dock att människor i många fall upplever det som störande eller till och med obehagligt att utsättas för reklam och att de därför undviker tjänster som bygger på en kraftig reklamexponering. Ta dagstidningarna som, till skillnad från denna blogg, använder helsidesannonser som man måste klicka bort. Ändå får man bara in en bråkdel av de resurser som krävs för att driva tidningarna - trots att den egentliga betalningsviljan för bra journalistiskt material är hög.
Pirate Bay och Showtime har utvecklat en helt ny metod som inte bygger på annonser, utan på att datoranvändarna i regel har en betydande överkapacitet i sina datorer. För att förstå varför denna lösning kan fungera måste vi först förstå att processortid har ett värde. Google säljer processortid dyrt på sina servrar och genom att betala 28 dollar i månaden får man tillgång till en enkärnig processor, som man i och för sig får använda så mycket man vill. Detta kan jämföras med att jag har en fyrkärnig processor på min server för mindre än tio dollar i månaden om man annuitetsberäknar investeringskostnaden och lägger till elektriciteten.
Ändå finns det stor betalningsvilja för Googles tjänster. Det finns en rad tekniska förklaringar till att utbud och efterfrågan inte möts, men det räcker med att göra observationen att det finns utbud och efterfrågan som inte möts. Antag att man skulle kunna överbrygga tio dollar av detta gap genom att sälja datorkraften på sin egen hemmadator. Jag skulle kunna ha ett script på min blogg som tvingar besökarens dator att lösa ett matematiskt problem innan sidan dyker upp.
När problemet väl är löst får användaren tillgång till den här artikeln. Det kommer inte att märkas på annat sätt än att sidan laddas på fem sekunder i stället för tre. Men det gör att jag som publicist kan sälja användarnas processorkraft till ett tredje företag, som köper beräkningskraft från bloggar och webbtidningar.
Lösningen som Showtime och Pirate Bay valt är att låta användaren leta efter Bitcoins. Detta är inte ett samhällsekonomiskt produktivt sätt att använda resurserna - man kan tänka sig att i stället låta datorerna köra programmen som ligger på Googles molnservrar och att det därigenom skulle vara köparna av molntjänsterna som betalar kostnaden för molnservrarna.
Är det teoretiskt möjligt att helt ersätta annonserna med processorkraft? Detta kräver ekonomiska analyser. Personligen tror jag det skulle vara betydligt svårare att kringgå en processorkraftsmodell än att blockera annonser. Tillgången till webbsidan kan blockeras helt om uppgiften inte utförs, men det finns naturligtvis en gräns där alternativa tjänster skulle uppstå som levererar texten snabbare. Men med tanke på att de script som utförs ofta skulle köras i bakgrunden ter det sig inte som uppenbart att modellen skulle påverka användarupplevelsen negativt.
På sista raden handlar det om huruvida jag är beredd att avstå elektricitet och datorkapacitet för att läsa Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet. För att hålla den nivå på materialet som vi ser i dag krävs ungefär 50 kronor i månaden per användare, givet att vi alla konsumerar tidningar (två miljoner användare). Det gällande priset för beräkningskraft är 29 dollar per kärna och månad, alltså ungefär 250 kronor. Men det förefaller osannolikt att mer än en del av den kapacitet som finns kan frigöras - för det första körs datorer inte kontinuerligt, för det andra finns en begränsning av hur mycket datorernas kapacitet kan beskattas. Jag måste alltså behöva bidra med elektricitet och datorkraft motsvarande en kärna som går 4,8 timmar dagligen. Då har jag inte räknat med att transaktionskostnaderna i första generationens lösningar lär bli höga. Ska f ö nämna att inte heller den genomsnittliga molnservern körs med full kapacitet 24 timmar om dygnet, men hur högt kapacitetsutnyttjandet är vet nog bara Google och andra företag som verkar där.
En dator eller surfplatta kostar i dag mellan fem och tiotusen kronor om man ska ha en någorlunda snabb variant. Den används sedan i snitt i fyra år. Kanske kan man salta priset med 30 procent för att skapa den överkapacitet som behövs - vad är egentligen mervärdet av betalpublikationer? Redan i dag finns det dock en väldigt stor överkapacitet som inte utnyttjas, mycket pengar skulle därför genereras enbart via effektivare utnyttjande av processorerna.
Jag tror det kan bli svårt att få människor att betala med enbart processorkraft, men varför inte pröva? Ge användare som installerar programvaran som säljer processorkraft gratis tillgång till dagstidningarna. Man behöver kanske inte ens installera någon programvara - det kan räcka med ett tillägg till webbläsaren eller ett javascript. Men möjligen blir transaktionskostnaderna alltför höga med den lösningen.
En annan fördel är att en modell där användarna betalar med processorkraft kommer att tvinga publicisterna att sluta låsa in användarna på sina egna plattformar och att införa en rörlig prissättning. Detta lär i sin tur öka konsumentvärdet.
Men först ska det bli intressant att se om någon aktör vågar lansera denna betalningsmodell på riktigt. Showtime och Pirate Bay får ses som ett tidigt försök med en finansieringsmodell som kan ha stor potential.
Kommentarer