Datalagringsdirektivet, vila i frid
En seger för privatlivet och den personliga integriteten. Tänk er tanken att EU inför en lag om att alla uppgifter om vilka som passerar Drottninggatan i Stockholm ska lagras och sparas. För att genomföra direktivet tvingas kommunen sätta upp kameror med automatisk ansiktsigenkänning (automatic face recognition). Tänk er också att det råder oklarhet om vem som ska kunna ta del av bilderna, vilket syftet med att lagra bilderna är och hur länge de ska lagras.
Skulle detta vara rimligt? Nja, ett sådant direktiv skulle nog ge upphov till protester.
Däremot är det fullt möjligt att driva igenom motsvarande förslag på det digitala området. Eftersom människor i allmänhet inte förstår hur internet fungerar och därför inte kräver att samma regler för skydd av den personliga integriteten ska gälla där som i den fysiska världen kunde Datalagringsdirektivet (DLD) införas år 2006.
Men lyckligtvis finns det spår av lagstyre i EU. EU-domstolen prövar om direktiv och annan lagstiftning står i överensstämmelse med de grundläggande principer om personlig integritet som finns inskrivna i EU:s grundlag. Och konstaterar att DLD inte är förenligt med rättsstatens principer.
Nu måste den svenska lagstiftningen skyndsamt ändras. Annars kan Sverige komma att dras inför EU-domstolen för brott mot EU-rätten. Och naturligtvis bör Sverige kräva återbetalning av de böter som man betalat för att DLD inte implementerades tillräckligt snabbt.
Kommentarer