Därför bör inte staten äga Telia
Poetic justice. Peter Norman skriver debattartikel om att vi inte principiellt ska vara motståndare till statliga företag. åsså kommer Teliaaffären som ett brev på posten. För det som har hänt i fallet Telia är att regeringen - via Telia - indirekt mutat presidentens dotter i Uzbekistan.
Och vem är det som ytterst bär ansvaret för denna härva? Jo, ... tadaa ..., det är förstås finansmarknadsminister Peter Norman. Vilket på ett sällsynt pedagogiskt sätt belyser de principiella problemen med att det offentliga äger företag som verkar på konkurrensutsatta marknader.
För statligt ägande förutsätter att staten ständigt vet vad som pågår i styrelserummen i börsnoterade Telia. Vet man inte det har staten ändå ägaransvar för det som man inte vet om. Och ansvaret är större, ju större ägarandelen är.
Men alldeles bortsett från att staten dras in i allehanda muthärvor och att gränsen mellan offentligt ansvar och ägaransvar luddas till är statligt ägande på konkurrensutsatta marknader olämpligt ur ett rent effektivitetsperspektiv.
Se där, några formuleringar som kunde ha stått i den kritiserade debattartikeln. Men kanske nästa gång, vi lär oss väl alla av våra misstag.
Kommentarer