Dags att utmana arbetsrätten
Det finns förstås en poäng med att kritisera arbetslinjen när den står i konflikt med frihetslinjen. Acko Ankarbergs påstående om att moderaterna inte ändrat sin skattepolitik sedan Bo Lundgren är dock felaktigt i sak. Argumentet bygger i grunden på "guilt by association". Det är stor skillnad mellan dagens skattepolitik och den gamla.
Det har samtidigt spritts en bild av att moderaternas gamla skattepolitik bara var inriktad på rika. Bilden överensstämmer illa med verkligheten, men har framgångsrikt satts av socialdemokraterna. Partiets gamla skatteförslag var visserligen mer inriktat på att sänka statsskatten och att avskaffa diverse företagsskatter, men det fanns även förslag om att införa ett grundavdrag på 50 000 kronor.
I kronor och ören blev det mest till höginkomsttagare, men det fanns alltså förslag till stora skattesänkningar även för låginkomsttagare. Intressant nog tror jag att de som har de allra lägsta inkomsterna skulle fått mer med den gamla politiken än de fått med jobbavdraget. Problemet med den politiken var mer finansieringen än själva fördelningsprofilen.
Alliansens politik är betydligt mer effektiv för att uppnå målet att öka arbetsutbudet och skillnaden gentemot de gamla moderaterna är tydlig. Välfärdsfrågorna har också fått en mer framträdande plats i politiken, även om jag tycker att det finns en del kvar att göra. De vattentäta skotten mellan partiledningen och de i partiet som arbetar med välfärdsfrågor finns i någon mening kvar och vållar problem.
Generellt sett är skillnaden stor mellan den gamla och den nya skattepolitiken. Och ska man rikta någon kritik mot den nya skattepolitiken, som jag i huvudsak tycker är bra, så handlar det om att jobbavdraget kan ha avtagande marginalnytta. Risken är att man i samhällsdebatten börjar diskutera nettoersättningsnivåer i stället för bruttoersättningar. Och den risken ökar ju större jobbavdraget blir.
Tror därför man skulle vinna på att nu rikta fokus mot ungdomsavtal, undantag i arbetsrätten och andra metoder för att hantera utanförskapet bland unga och invandrare. Det vore också värdefullt att se över hur man ska kunna ge stöd och hjälp för återgång i arbete.
Jobbcoacherna har fått mycket kritik, men själv är jag övertygad om att det finns mycket att vinna på att erbjuda denna form av stöd. Verksamheten måste bara hitta sina former. Man skulle dessutom behöva utvidga stödet till grupper som i dag får ganska lite hjälp för att återgå i arbete.
Det är på ungdomssidan som de stora problemen återfinns. I år kommer fler personer under 30 än över 30 att beviljas förtidspension. För att hantera detta problem krävs mer än ytterligare ett jobbavdrag och jag är rädd för att regeringen måste försöka få med sig LO på tåget för att hitta lösningar - om man nu inte vill ta tjuren vid hornen och utmana arbetsrätten på egen hand.
Kommentarer