Daghem kostar faktiskt pengar
Noterar att Anna König Jerlmyr och Marika Lindgren Åsbrink debatterar om det offentliga ska erbjuda daghem åt föräldralediga. Diskussionen handlar märkligt nog inte om huruvida detta är rätt eller fel, utan om vi har råd.
Inte heller jag kommer att ha några moraliska synpunkter - det är inte min nisch. Som ekonomist vill jag däremot påpeka att det finns fler alternativ än daghem. Frågan som jag tycker man bör ställa sig är om föräldrarna skulle föredra att få kostnaden för daghemsplatsen kontant i stället för in natura.
En daghemsplats kostar 160 000 kronor per år. Ett barn som inte vistas på daghem innebär alltså en besparing på i runda slängar 500 kronor om dagen. Ett alternativ till att erbjuda platsen in natura vore därför att höja barnbidraget för alla med 2 000 kronor i månaden och låta de föräldrar som så önskar betala den fulla kostnaden för daghemsplatsen.
Kostnaden för dagis är totalt sett 60 miljarder kronor. Samhällsekonomiskt motsvarar det ett barnbidrag på 120 miljarder, om vi räknar med att marginal social cost of public funds är 0,5. Orsaken till att det offentliga subventionerar daghem så kraftigt är att detta gör det möjligt för föräldrarna att delta på arbetsmarknaden. Men om föräldrarna ändå är hemma finns det ju ingen poäng med att lägga pengar på daghem. I så fall är det mycket bättre för både föräldrarna och samhället i stort att det råder valfrihet.
Barnbidraget uppgår bara till 25 miljarder kronor och den samhällsekonomiska kostnaden för bidraget är ungefär 12,5 miljarder. Om vi avskaffade daghemmen skulle vi rent samhällsekonomiskt ha råd med ett barnbidrag som är fem gånger så högt som dagens - femtusen kronor i månaden per barn.
Men det är inte detta som jag föreslår, snarare att man gör en lite rimligare bedömning av vad samhället ska lägga pengarna på när det görs marginella justeringar i systemen.
Ställ gärna frågan om föräldralediga helst får barnbidraget höjt med 2 000 kronor eller rätten att ha barnen på dagis trots att de är hemma. Jag tror svaret är uppenbart. Och vi har därmed identifierat en paretoeffektiv förbättring - en förbättring som gör att alla får det bättre utan att någon får det sämre.
Att utöka rätten att ha barnen på dagis, trots att föräldrarna inte arbetar, är ett resursslöseri av stora mått. Mitt förslag är att man går åt motsatt håll genom att avskaffa rätten för föräldrarna att ha barnen på dagis när de inte arbetar för att i stället lägga de pengar som då sparas på att höja barnbidraget för alla. Om man ändå vill ha barnen på dagis kan man i så fall få möjlighet att betala de 500 kronor som det kostar varje dag. Detta vore en reform som vi alla skulle tjäna på.
Kommentarer