Den hälsosamme ekonomisten

Kina går från sol till kol

Det enda som verkligen har betydelse för de globala koldioxidutsläppen är Kinas agerande. Därför är det lite förvånande att det rapporteras så lite om att Kina är på väg att överge sol och vind till förmån för kol. Ett viktigt skäl till policyförändringen är att ekonomin numera står i fokus - snarare än relationerna till väst. Parisavtalet är helt enkelt inte längre prioriterat. År 2017 satsade Kina 150 miljarder dollar på rena energikällor, i dag är den summan nere på 25 miljarder. Det är också värt att notera att Kina hjälper flera länder längs Den nya sidenvägen att nyinvestera i kolproduktion.

Att man väljer kol tror jag också beror på att man inser att kolet är en mer flexibel energikälla - där produktionen kan anpassas till behoven. En tredje faktor kan vara att man räknar med att kunna rena utsläppen och därmed mildra de lokala miljökonsekvenserna. Sådan rening påverkar däremot inte koldioxidutsläppen - den del som vi är mest intresserade av.

Enligt Parisavtalet ska Kinas utsläpp av koldioxid nå sin topp 2030. Det är generösa villkor - särskilt med tanke på att utsläppen i både EU och USA sedan ett antal år minskar. Utan förvarning valde Kina att förra året sluta subventionera produktionen av sol- och vindanläggningar. Det har fått till följd att flera producenter befinner sig på ruinens brant. För oss kan det innebära högre priser för solanläggningar - med reservation för att den tekniska utvecklingen är snabb på området.

För några år sedan kramade Kina miljörörelsen och vårdade relationerna till den demokratiska administrationen i USA. Nu börjar man se miljöengagemanget - symboliserat av Greta Tunberg - som ytterligare ett sätt för väst att pådyvla Kina sina egna värderingar. Intressant nog är befolkningen i Kina och Asien i allmänhet mer oroad för global uppvärmning än européer och amerikaner, men vad hjälper det när det är partiet och de ekonomiska realiteterna som styr?

Väst kommer inte att kunna påverka Kina politiskt, så Parisavtalet bör - i ljuset av kinesernas nya strategi - betraktas som upphävt. EU och USA kan alltjämt använda hårda medel för att minska utsläppen i Asien - genom att beskatta den koldioxidintensiva produktion som sker där. Viljan att unilateralt upphäva befintliga principer om frihandel är dock låg - även här i väst är ekonomin viktigare än att begränsa koldioxidutsläppen. Vi kan därför räkna med att koldioxidutsläppen - och därmed koldioxidhalten i atmosfären - kommer att överstiga de uppsatta målen betydligt. Alla dessa klimatmöten, utfästelser och avtal var bara varmluft när allt kom omkring.

Kommentarer