Den hälsosamme ekonomisten

Certifiering är den nya beskyddarverksamheten

De flesta har nog hört talas om beskyddarverksamhet. Det är när kriminella organisationer utpressar lokala näringsidkare för att de inte ska slå sönder eller bränna ner verksamheten. Vid sidan av handel med droger, stöld och häleri torde beskyddarverksamhet vara en av de vanligaste inkomstkällorna för kriminella. 

Men verksamheten är illa sedd då den leder till att ekonomin fungerar sämre. Krögare kanske avstår från att etablera sig i rädsla för kriminella. Så även om beskyddande kan vara en inkomstbringande verksamhet bekämpas den av rättsväsendet. Det värsta som kan hända en näring är att den tas över av kriminella element.

Ekonomiska verksamheter kan dock skadas på många andra sätt. Om ett företag anklagas för att inte upprätthålla vissa värden - eller som det heter idag "har en värdegrund" kan den negativa publiciteten snabbt ödelägga affärsidéen. Det finns därför en stor betalningsvilja för att undvika negativa mediala händelser och detta är något som andra aktörer - alltså inte nödvändigtvis kriminella - kan utnyttja för att med minimal arbetsinsats extrahera resurser från en näring.

Jag talar givetvis om certifiering. Om man är en aktör som uppfattas som dominerande väktare av värden som av allmänheten uppfattas som goda kan ekonomiska aktörer vara villiga att betala en hel del för att försäkra sig om att den aktör som "äger" värdegrunden på ett visst område inte hänger på ett eventuellt drev. För om man har blivit certifierad av den aktör som äger 90 procent av värdegrunden på det aktuella området kan man känna sig ganska säker på att inte bli angripen.

Aktörer som är extremt känsliga för drev i media - som McDonalds eller ICA eller Volvo - måste i princip betala alla viktiga väktare för att klara sig undan kritik. Det handlar om mycket pengar för en väldigt begränsad motprestation (certifieringen), men alternativet är att riskera frontalkollision med en viktig väktare. Väktare kan vara ideella eller privata organisationer, men finansieras oftast i grunden med skattemedel. Sällan ifrågasätts väktarnas verksamhet offentligt, vilket beror på att de verkar för en god sak och därmed själva antas vara genomsyrade av godhet.

Jämför man med kriminella beskyddare har de "goda" beskyddarna en betydande konkurrensfördel. De kan angripa företag och näringsidkare, utan att därmed begå något brott. Ingen kommer heller tro att de angriper företagen med ekonomiska syften, utan alla utgår från att det handlar om ideella motiv. Det är inte enbart företag som kan tvingas betala, även offentligt ägda och politiskt styrda organisationer kan finna det bäst att hala fram plånkan: "Fin liten kommun ni har där, ni vill väl inte att något tråkigt ska hända med kommunens rykte på _____området?"

Men precis som väletablerade kriminella organisationer inte behöver marknadsföra sig speciellt mycket behöver en "god" beskyddare oftast inte marknadsföra sin produkt. Det räcker med att finnas till och ge de ekonomiska och politiska aktörerna ett ... erbjudande som de inte kan tacka nej till.

Kommentarer