Den hälsosamme ekonomisten

Bromsa och gasa på samma gång?

Fastighetsforskaren Hans Lind diskuterar i dagens DN hur man ska öka utbudet av nya bostäder och göra dessa tillgängliga för människor med normala inkomster. Han föreslår bland annat:

"... att undantag görs från bolånetaket och att staten garanterar lån upp till 100 procent av priset i de här områdena. Ett amorteringskrav på två procent införs i stället."

Problemet med förslag som syftar till att öka efterfrågan (köpkraften) på bostadsmarknaden är att de i regel också har negativa bieffekter. Tydligast såg vi dessa i samband med den amerikanska fastighetsbubblan och de allmännyttiga finansieringsinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Tankefelet är att tro att det genom att öka hushållens köpkraft på bostadsmarknaden (med lånade pengar) går att skaffa fram boende åt alla. Men det går förstås inte så länge utbudet är relativt oelastiskt. ökad efterfrågan ger då inte större utbjuden kvantitet.

Men kan man inte bygga fler bostäder, invänder någon? Och jo, det kan man förstås. Men marken som bostäderna står på har ett pris som i allt väsentligt beror på hur många som vill bo där. I en ekonomi som är någorlunda välbalanserad är mängden resurser som kan avsättas för att bygga bostäder dessutom relativt konstant. Och då är vi tillbaka på ruta ett - utbudet av bostäder går på kort sikt inte att öka speciellt mycket. Om man ökar köpkraften leder detta bara till att det blir dyrare att bo.

Så om vi inte kan göra särskilt mycket åt utbudet av bostäder på kort sikt torde det vara ganska dumt att artificiellt öka efterfrågan genom att underlätta för människor att skuldsätta sig upp över öronen. Det är i så fall smartare att anvisa mer mark för bostadsbyggande, förenkla normer och regler, sänka skatter på nyproduktion, med mera. Och vill man stimulera efterfrågesidan bör man i så fall göra det uteslutande för efterfrågan på nybyggda bostäder, inte befintliga.

Om Hans Linds förslag för att öka efterfrågan på nybyggda bostäder skulle genomföras tror jag därför att det bör balanseras med ett förslag som kyler ner bostadsmarknaden rent generellt. Finns det några sådana, förutom de obehagliga?

Min lösning är att man sätter ett tak för ränteavdraget på en nivå som motsvarar de taxeringsvärden som gäller 2012. Hushållen får då incitament att betala av den del av lånen som inte är avdragsgilla och fastighetspriserna bromsas i de mest populära områdena. Men för att det inte rent generellt ska bli dyrare att bo kanaliseras pengarna tillbaka till bostadssektorn genom att de uteblivna ränteavdragen används för att finansiera en sänkt fastighetsavgift.

En sådan modell skulle kunna kombineras med riktade insatser för att öka utbudet och eventuellt även vissa åtgärder som stimulerar efterfrågan. Men generellt sett tror jag tyvärr att man måste acceptera att det finns en begränsad yta att bo på och att alla inte kan bo på exakt samma ställe

DN1 DN2 DN3 MM SvD LB Me PA GP

Kommentarer