Bromander får gärna resa
Stort rabalder om att statssekreteraren hos infrastrukturministern rest lite för mycket. Personligen tycker jag det inte spelar så stor roll. I regeringens infrastrukturproposition satsas det 20 miljarder kronor per år på nya vägar och järnvägar. Men chefen för denna verksamhet tycker inte att det är så viktigt att se till att pengarna investeras rätt, utan är ute och reser i stället.
Låt säga att statssekreteraren bidrar med att öka effektiviteten med en procent genom att fatta kloka beslut. Då kan närvaro eller frånvaro på regeringskansliet kosta samhället 200 miljoner kronor per år. Vissa kanske skulle argumentera att det är bra att Erik Bromander höll sig borta. Men varför utsågs han då till statssekreterare?
Reseräkningar på några hundratusen kronor är felräkningspengar i sammanhanget. Naturligtvis ska statsanställda inte lyxa till det onödigt mycket, men det stora problemet är inte resorna - utan att han inte lagt ner all sin vakna tid på att förbättra Sveriges infrastruktur.
Det här är också ytterligare ett tecken på att regeringen har för många ministrar. Om de klarar av att utföra sitt jobb på halvtid bör regeringen krympas så att det blir lättare att samordna departementet. Men organisationer krymper sällan. Det finns ekonomisk forskning som antyder att den svenska regeringen passerat sin optimala storlek.
I uppsatsen "To how many politicians should government be left?" konstateras:
"The quality of governance of institutions, corporations and countries depends on the ability of efficient decision making within the respective boards or cabinets. Opinion formation processes within groups are size dependent. It is often argued - as now e.g. in the discussion of the future size of the European Commission - that decision making bodies of a size beyond 20 become strongly inefficient. We report empirical evidence that the performance of national governments declines with increasing membership and undergoes a qualitative change in behavior at a particular group size. We use recent UNDP, World Bank and CIA data on overall government efficacy, i.e. stability, the quality of policy formulation as well as human development indices of individual countries and relate it to the country’s cabinet size. We are able to understand our findings through a simple physical model of opinion dynamics in groups."
Man skulle intuitivt kunna tro att det ligger något i den här teorin om ett samband mellan välstånd och regeringsstorlek, då länderna med de minsta kabinetten är Lichtenstein och Monaco medan länderna med störst kabinett är Kongo och Sri Lanka. Hur som helst talar det mesta för att Sverige redan har passerat effektivitetstoppen.
Kommentarer