Brittiska inflationen nu en procent
Nås av nyheten att den brittiska (kärn)inflationen nu uppgår till en procent. Tro det eller ej - det är en mycket hög inflation. Och inflationsförväntningarna är ännu högre. På några års sikt väntar drygt tre procents inflation. Bank of England har historiskt sett varit mycket bättre på att pricka inflationsmålet än exempelvis ECB och Riksbanken.
Hur rimligt är det för övrigt att brittiska trettioåriga obligationer ger en avkastning på 1,78 procent om inflationen uppgår till mer än två procent? Under antagande om två procents tillväxt bör obligationerna erbjuda en dubbelt så hög avkastning, alltså ungefär 3,78 procent. Det innebär också att de bör vara värda hälften så mycket som i dag.
Jag tror vi kan få se en rätt kraftig korrigering av priserna framöver om Bank of England slutar med sina återköpsprogram. Varför ska man återköpa obligationerna om inflationen ändå urholkar det reala värdet? Britterna kommer med dagens inflation bara att behöva betala tillbaka hälften av sin skuld.
Sedan återstår frågan om vem som ska bära kostnaden för att skulderna minskar i realt värde? Den största posten ägs av pensionsstiftelser. Så svaret blir att framtida pensioner kommer att urholkas. Den näst största posten ägs av utländska aktörer. Men med tanke på spridningen över världen är risken för katastrof begränsad.
Sedan kommer vi till den problematiska delen. En fjärdedel av obligationerna ägs av banker och finansinstitut. Några av dessa kan komma att drabbas av problem.
Totalt uppgår skulden till 1,6 biljoner pund. Bankerna och finansinstituten äger 400 miljarder av dessa. Om värdet av obligationerna minskar med 200 miljarder pund kommer vi att få se en påverkan på vissa finansiella företag.
Enligt en uppskattning 2013 saknar det brittiska bankväsendet 27 miljarder pund för att uppfylla Basel III-kriterierna när man värderar bankernas riskvägda tillgångar. Statsobligationer har noll i riskvikt, vilket innebär att man inte räknar med dessa i bedömningen. För att klara ökade krav på kapitaltäckning kan bankerna dock behöva sälja statsobligationer. Det innebär att man kommer att behöva realisera förlusterna på dessa. Men sker försäljningen koordinerat lär det finnas ont om köpare av obligationer. Priset kan i sådant fall rasa påtagligt.
Då är frågan: Kommer Bank of England att fortsätta köpa statsobligationer för att rädda de brittiska bankerna? Nja, i ett läge där inflationen överstiger målet på två procent blir det svårt att vidta extraordinära penningpolitiska åtgärder. Centralbankens uppgift är inte att rädda banker och andra finansiella institutioner som försatt sig i en obekväm sits för att de gjort exakt det som staten sagt åt dem att göra - alltså köpa statsobligationer.
Slutsatsen blir att de brittiska bankerna och finansinstituten måste klara sig själva och på något sätt realisera förlusten på långa statspapper när inflationen stiger. Frågan är om dom klarar det?
Kommentarer