Den hälsosamme ekonomisten

Centerns förslag är bra, men tänk också på helheten

Centerpartiet vill avskaffa den regel som säger att personer som kommit hit som flyktingar automatiskt får tillgodoräkna sig 40 års bosättningstid. Det är rimligt av flera skäl. Ett skäl är att man kan tänka sig ett scenario där flyktingar i väldigt stor utsträckning beviljas sjukersättning av arbetsmarknadspolitiska skäl. Genom att göra förändringen täpper man till den möjligheten. 

Ett annat skäl är pull-faktorn. Trots att grundnivån i sjukersättningen är väldigt låg kan den ändå uppfattas som hög av någon som lever i ett land med betydligt lägre levnadsomkostnader. Detta kan göra att Sverige uppfattas som mer attraktivt än andra europeiska länder.

Ett tredje skäl är att den som har sjukersättning inte får jobba. Det innebär att vägen till arbetsmarknaden är permanent avstängd för den grupp som beviljas sjukersättning.

Ett fjärde skäl är att den som beviljas sjukersättning även får bostadstillägg. Även om bostadstillägget är ganska lågt skapar det en tröskeleffekt som kan göra det ekonomiskt oförmånligt för personerna att börja arbeta.

Dessa fyra skäl talar för att förändringen är bra och jag tycker det ska genomföras. Samtidigt bör förslaget ses i ett helhetsperspektiv. Flyktingar är i dag inte överrepresenterade i sjukersättningen och sjukpenningen. Det är arbetslöshetsersättningen och socialbidraget som flyktingar/invandrare utnyttjar i större utsträckning än svenskar.

Flyktingar som kommer från Afrika eller Asien har minst 600 procent större risk att få socialbidrag jämfört med befolkningen i stort. Det finns också en kraftig överrepresentation i arbetslöshetsförsäkringen.

Detta är betydligt svårare problem att hantera. Som jag skrivit tidigare tror jag att man måste frikoppla bostadsförsörjningsansvaret från det ekonomiska stödet. Har man socialbidrag kan man inte räkna med att kunna bo i områden där hyrorna ligger på 16 000 kronor för en trea. Att tillhandahålla boende är en uppgift som jag tycker bör flyttas till den regionala eller statliga nivån och någon garanti för att boendet ska ligga i en viss kommun kan inte finnas. I Stockholm har man lagt det ansvaret på stadsdelsnivå, vilket ger helt absurda konsekvenser och driver upp kostnaderna i onödan.

Samtidigt som den svenska socialstaten kan och bör skruva ner ambitionerna för boendet bör den öka grundnivån. Jag tror att en generell ökning av barnbidraget och något slags grundskydd utöver detta är en bra väg att gå. Svenska politiker kan med fördel studera hur våra nordiska grannländer hanterar bostadsfrågan. Det viktiga är att det alltid lönar sig att arbeta, oavsett vilken inkomstnivå och vilken social situation som råder.

Med att "... det lönar sig att arbeta" menar jag då inte någon som arbetar en timme extra får behålla hela inkomstökningen - det är inte möjligt i ett land där skattetrycket är drygt 40 procent. Jag menar helt enkelt att man alltid får behålla minst trettio procent av en inkomstökning. Undantaget är möjligen sjukpenningen, där marginaleffekterna kan vara något högre för vissa individer.

Jo, det är omfattande justeringar som måste göras om man vill anpassa den svenska välfärdsstaten. Detta krävs inte bara för att möta flyktingvågen utan också för att möta den nya ekonomin där medborgarna kommer att ha mer stokastiska inkomster och där det kommer att förekomma betydande produktivitetsskillnader. Problemet med dagens välfärdsmodell är att den bygger på att alla är anställda, arbetar 40 timmar i veckan och tjänar ungefär lika mycket. Det kommer inte att hålla så därför måste modellen byggas om. Det är lika bra att vi tar tag i det med en gång. 

Centerpartiets förslag är bra och nödvändigt. Samtidigt skrapar man bara på ytan. Men det är ju bra att något parti åtminstone gör det.

Kommentarer