Boxning inför tom läktare
Känns som om S och M står stilla medan de andra partierna stärker sina positioner i respektive sakfrågor. Det är ironiskt att partier som vinnlagt sig om att vara relevanta och diskutera allvarliga samhällsproblem väljer att vara tysta när sådana kommer upp till debatt. Ta svaren på frågan om FRA:s hackning av datorer utomlands, som refereras i Aftonbladet. Svaren är undflyende och vaga.
Låt oss säga att en svensk diplomat begått något annat brott utomlands, ett mord exempelvis. Skulle svaret då varit: "Utrikesdepartementet är den myndighet som har i uppdrag att utvärdera verksamheten och jag förutsätter att de gör sitt jobb."
Känslan av att ansvariga politiker bara vill kommenterar sådant som de inte är omedelbart ansvariga för infinner sig. Och jag tror att det här glidandet straffar sig i opinionen. Vissa partier upplevs som relevanta, andra partier upplevs som allt mer irrelevanta och undflyende.
Om oroligheterna i Kärrtorp är det ingen som vill prata. Om massavlyssningen och hackningsoperationen Winterlight är det ingen som vill prata. Om försvaret - eller bristen på försvar - av Gotland är det ingen som vill prata.
Verkliga samhällsproblem, som politikerna borde ha lösningar på, är tabu i mediestrategin. Hela tiden försöker man glida undan. Konfrontera motståndaren gör man bara på hemtam mark - som med frågan om huruvida personer som tjänar mer än 36 000 kronor i månaden ska ha 200 kronor mindre i skatt eller inte.
Ärligt talat, jag bryr mig inte så mycket om det. Om jag fakturerar från eget företag betalar jag 70 procent av inkomsten i skatt - det är ett större problem. Men vill de två stora partierna fortsätta att boxas på sin hemmaarena må det väl vara hänt. Fast de kan inte räkna med betalande åskådare. För väljarna har sedan länge flytt till de arenor där viktiga samhällsfrågor får diskuteras - arenor där Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Vänsterpartiet är närvarande.
S och M kan fortsätta att boxas inför tomma läktare.
Kommentarer