Den hälsosamme ekonomisten

Bostadsbristen existerar inte

Ofta när ränteavdraget och de skenande bostadsbristerna förs på tal får man höra att lösningen i stället är att bygga mer. Med större bostadsbestånd kan prisutvecklingen hållas nere. Men detta är ett felaktigt påstående, vilket man raskt inser om man jämför nybyggnationen med det befintliga bostadsbeståndet.

Hälften av Sveriges befolkning bor i ett ägt småhus. Det genomsnittliga antalet personer per hus är 2,7. Sverige är knappast Bangladesh. Ser vi till lägenheter är antalet personer två per lägenhet. Antalet personer per bostad har varit relativt oförändrat de senaste tjugo åren.

Även om vi ville bygga fler lägenheter - och det vill vi kanske på vissa platser - krävs det 700 000 lägenheter på tio år för att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. Till och med en så ambitiös byggtakt förmår bara att öka bostadsbeståndet med 20 procent.

Det är lätt att se det som 20 procent fler lägenheter, men faktum är att det lika gärna kan innebära 20 procent större boendeyta per person som redan har bostad. Det beror på hur effektivt man använder bostadsytan.

På samma sätt kan 20 procent mindre bostadsyta för personer som redan har lägenhet ge utrymme för dem som saknar bostad att få en sådan. Frågan är om dom har råd? Många kan bo i Stockholms innerstad, men vi måste inse att alla inte kan bo i Stockholms innerstad. De får helt enkelt inte plats.

Bostadsbristen är från början till slut en konstruktion. När marknaden störs av politiska ingrepp uppstår det ibland köer. Köer är ett sätt att fördela en vara - men en avsevärt mindre effektiv mekanism än fri prissättning. Bostadsbrist i mer objektiv mening har vi först när sju personer tvingas dela på ett rum - som i Bangladesh.

Det vi har nu är ingen bostadsbrist - bara en massa gnällspikar som vill att politikerna ska fixa fram en bostad åt dem. Klipp er och skaffa er ett välbetalt jobb i stället och var glada för att ni inte är födda i Bangladesh. I Sverige råder det ingen bostadsbrist.

Kommentarer