Börja dagen med en god gärning
Som jag skrev på min Facebooksida tidigare lider jag oerhört med de 800 SIDA-tjänstemän som tvingas flytta till Botkyrka. Men jag lider också lite med de fattiga som betalar flytten och tjänstemännens löner. För jag räknar med att flytten finansieras via biståndsanslaget.
Det här med statligt bistånd är ett kapitel för sig. Det finns väldigt lite evidens för att bistånd som ges in natura är mer effektivt än bistånd som ges direkt till mottagarna i form av kontanter. Ekonomisk teori talar snarare för motsatsen. Ju längre bort från mottagarna som besluten om resursanvändning tas, desto mindre effektivt kan pengarna användas.
Nu är jag inte religiös, men tanken om att alla människor skänker en tiondel av sin inkomst till den del av världens befolkning som är fattigast är inte dum. Många frikyrkoförsamlingar tillämpar denna princip.
Själv lever jag inte upp till denna princip, men jag inser också att man inte kan friskriva sig moraliskt genom att låta SIDA ta hand om den fattigaste hälften av jordens befolkning. Att vi alla är överbeskattade är liksom inget bra argument, då bara 0,7 procent av Sverige BNP går till bistånd. Som jag konstaterade i ett tidigare blogginlägg ger Bill Gates större andel av sitt överskott till den fattigaste halvan av jordens befolkning än den svenska staten
Jag köper heller inte argumentet att bistånd är ineffektivt. Det gäller förvisso många biståndsprojekt, men inte alla. Om jag överför tusen kronor till någon som tillhör jordens fattigaste gör de pengarna betydligt större nytta än i min egen plånbok. Jag hade förmodligen bara köpt något onyttigt för pengarna, kanske chipspåsar eller sega råttor.
Det fina med den tekniska utvecklingen är att det numera är möjligt att göra en sådan direkt överföring till någon av jordens absolut fattigaste personer. Organisationen GiveDirectly startades av några studenter vid Harvard som forskade om filantropi. De hade upptäckt att en stor del av biståndet försvinner på grund av administrationskostnader och korruption. Deras tanke var lika enkel som genial - om man ger pengarna direkt till de allra fattigaste kan de inte försvinna på vägen.
Effektiviteten är betydligt högre än i andra program - av varje donerad krona når 92 öre fram till mottagarna.
Gör då GiveDirectly ett bättre jobb än SIDA:s 800 tjänstemän i Botkyrka? Ja, det vi vet inte riktigt. GiveDirectlys verksamhet är noggrant utvärderad, vilket man inte till alla delar kan säga om SIDA:s. Kanske bör det tilläggas att det av naturliga skäl är svårare att utvärdera bistånd in natura jämfört med kontantstöd.
Samtidigt ter det sig något märkligt att varje land ska behöva en egen biståndsmyndighet. Varför inte ge pengarna till den biståndsorganisation i världen som rankas högst och som är mest transparent? Kanske är det GiveDirectly, kanske någon annan. Är det verkligen effektivt att de nationella organisationerna betalar löner för högbetalda byråkrater i och utanför landet när tekniken gör det möjligt att kringgå all byråkrati?
Diskussionen påminner en del om bankernas fondförvaltning. Det tog ett tag innan spararna insåg att fondförvaltarna inte samtidigt kunde slå index och finansiera sina egna löner. Kanske gäller samma sak för biståndet? Kanske är det omöjligt att förbättra det resultat som uppnås om man bara skickar pengarna direkt till de fattigaste?
Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Har därför startat en insamling till GiveDirectly med det blygsamma målet om att skänka 10 000 kronor (se nedan). Om alla svenskar skänker en procent av sin inkomst kan detta vara det första steget för att bevisa att SIDA inte behövs. Då slipper byråkraterna flytta till Botkyrka och vi kan dessutom bevisa att det inte behövs kollektiva och tvingande beslut för att förbättra situationen för den fattigaste halvan av jordens befolkning - det räcker gott med individuella beslut av dig och mig och Bill Gates.
Kommentarer