Bloggen lever
Bloggarnas död proklameras i tid och otid av företrädare för etablerade medier. Det enda jag ser är en ständig ökning av antalet besökare på bloggarna och en ständig minskning av tidningsupplagorna. Enligt en prognos av RISI kommer försäljningen av tidningar, tidskrifter och böcker att minska med 50 procent de närmaste femton åren.
Tesen att det behövs betalda proffs för att bevaka omvärlden har varit en snuttefilt för etablerade medier. Problemet är att tesen inte är riktigt sann. Kunskap är en vara som är utspridd i samhället och uppgiften att paketera och distribuera informationen är inte med nödvändighet ett heltidsjobb som ska utföras av någon annan än den ursprungliga källan till informationen - experterna. Den grävande journalistiken utgör en liten del av medievärlden - resten är åsikter, analyser och nyhetsförmedling.
Dagstidningarna på nätet är fortfarande den främsta källan till nyheter. När EU-ledarna träffas i Bryssel, eller ett terrordåd inträffar i New-York, är det alltjämt förstasidan på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet som gäller. När det däremot gäller nyhetsanalysen har bloggvärlden redan kapat åt sig en bra bit av marknaden.
Bloggar, förresten. Det ligger något nedsättande i själva begreppet "be-log", [rättelse: enligt uppgift "web-log"] som uttrycket blog kommer ifrån. Dagens bloggar är dock långt ifrån någon dagbok på nätet. Vissa bloggar är både till design och kvalitet svåra att skilja från en dagstidning på nätet. Den stora skillnaden är väl att bloggar i allmänhet är mer nischade och har färre skribenter.
Det görs dock ständigt försök att paketera bloggar för att skapa nya varumärken - lite som tidningar. Detta har varit mindre framgångsrikt av det enkla skälet att läsare föredrar relationer med skribenter, snarare än med varumärken.
Däremot kan ett varumärke förstärka en skribents identitet. Och detta förklarar varför bloggen inte kommer att ersättas av Twitter, RSS eller syndikerade skribentkonglomerat. Den enda garantin för att texter uppfyller läsarnas förväntningar är nämligen individerna bakom texterna. Den grafiska layouten gör det i sin tur möjligt för läsaren och skribenten att upprätta en mental relation.
Gruppbloggar kan därför fungera, men bara om skribentskaran är någorlunda homogen. Alphaville - Financial Times blogg för finansnördar är ett bra exempel. A fistful of euros är ett annat. Dock är det slående hur få lyckade exempel som det går att hitta. Antalet misslyckade är desto större.
Skälet är enkelt. Att försvaga kopplingen mellan texter och textförfattare har inte varit - och kommer inte att bli - ett framgångsrecept. Att göra motsatsen är däremot receptet för framgång. Och där är den så kallade bloggen - så här långt - oöverträffad.
Den som kan hitta ett sätt att utnyttja synergin mellan individens och varumärkets fördelar kommer att bli vinnare. Och de som har lyckats så här långt kan räknas på ena handens fingrar. I Sverige kommer jag bara att tänka på Ekonomistas och Alliansfritt Sverige. Det finns säkert fler, även om jag faktiskt inte kommer på några på rak arm. Och det säger väl något om hur svårt projektet är.
Nästa bransch till rakning kommer att bli bokbranschen och biblioteken. När läsplattorna tar över på allvar kommer författarnas andel av försäljningsmarginalen att öka från 22 procent till 82. Många kommer att bli arbetslösa. Men många andra kommer tack vare detta också att kunna försörja sig på sin formuleringsförmåga. Om de lyckas etablera ett personligt varumärke.
Kommentarer