Den hälsosamme ekonomisten

Bill Gates sågar Piketty

Ironin i att Bill Gates tar sig an uppgiften att analysera och kritisera Thomas Pikettys bok "Kapitalet i det 21:a Århundradet" är betydande. Gates är ju inte ens ekonom. Men han har en betydande analytisk förmåga och sätter fingret på den svaga punkten i Pikettys analys.

Många kritiker går i fällan att diskutera den centrala tesen i Pikettys analys - alltså huruvida avkastningen på kapital (r) är större än tillväxten (g). Denna fråga kommer dock aldrig att få ett svar, då svaret är avhängigt av att man exakt kan mäta g respektive r. Det kan man inte. Att fokusera på dessa variabler blir därför fel. Det man i stället bör fråga sig är om samhället blir mer eller mindre jämlikt och hur processerna går till.

Gates gör något som var omöjligt i det agrara samhälle som är utgångspunkten för Pikettys och Karl Marx analys av kapitalets ackumulation. Bill Gates tar kunskap som förvärvats under timmar av logiskt tänkande och förädlar denna kunskap till ett mångmiljardföretag som har något slags monopol på operativsystem för persondatorer.

Bara detta borde stämma Piketty till eftertanke. Teorin om kapitalets ackumulation bygger på att kapital är kapital är kapital. Men Bill Gates saknade helt fysiskt kapital till att börja med. Han började med en persondator och förädlade operativsystemet till en teknisk nivå som gjorde det möjligt att växa närmast obegränsat - där gränsen endast sattes av antalet persondatorer i världen.

Det är som om en småbonde i Argentina på egen hand skulle konkurrera ut resten av jordbruken i landet - bara genom att hitta en teknik som förbättrar produktiviteten i odlingen. 

I Pikettys värld är kapital utbytbart och den primära produktionsfaktorn vid sidan av arbetskraft. Men hur mäter man i så fall Bill Gates humankapital - det intellektuella kapital som gjorde det möjligt för honom att skapa operativsystemsdominans?

Med detta inte sagt att Piketty har fel i att ägande av centrala kapitaltillgångar kan ge upphov till samma marknadsdominans som Bill Gates uppnådde för operativsystem. Genom att äga all mark i Argentina är det exempelvis möjligt att styra priset på jordbruksprodukter i landet. En ensam framgångsrik kapitalist skulle genom successiva uppköp av all mark kunna extrahera stora delar av produktionsöverskottet i landet. Tillståndet med monopol på mark skulle dessutom vara permanent, då kapitalisten säkert skulle göra allt för att försvara sitt monopol och förhindra konkurrens. Ja, i själva verket är det svårt att skilja monopolkapitalismen från den totalitära staten. Exemplet Argentiva skulle kunna ersättas med dagens Ryssland - där stat och kapital samverkar för att kontrollera ekonomin och medborgarna.

Teorin om monopolkapitalism förutsätter dock att det enda som driver samhällsutvecklingen är utbytet av kapital. En ohämmad process av kapitalackumulation kan under rätt (fel) institutionella förutsättningar leda till stagnation. Detta är inte bara en teoretisk möjlighet, utan något som vi sett i länder som Ryssland.

Den kapitalistiska västvärlden har dock något som Ryssland och det medeltida Europa i stor utsträckning saknade - nämligen ett system för att kollektivt bestämma spelreglerna för de aktörer som verkar på marknaderna. Den moderna äganderätten är mer än rätten att bestämma över mark. Äganderätten till mark är fundamental, men samtidigt bara en stiliserad bild av det komplicerade regelverk som styr kapitalistiska demokratier.

Statistiken som beskriver inkomstfördelningen tar inte hänsyn till att Bill Gates var en av många miljoner datorintresserade tonårspojkar som skulle ha kunnat skapa MS-DOS och i förlängningen Windows. Statistiken tar heller inte hänsyn till att väldigt lite av Gates förmögenhet kommer att ärvas av hans barn och barnbarn. En stor del av Gates tillgångar kommer att skänkas till olika projekt - många av dessa i fattiga länder.

Som Bill Gates själv konstaterar:

"Philanthropy done well not only produces direct benefits for society, it also reduces dynastic wealth. Melinda and I are strong believers that dynastic wealth is bad for both society and the children involved. We want our children to make their own way in the world. They’ll have all sorts of advantages, but it will be up to them to create their lives and careers."

Naturligtvis har inte alla miljardärer liknande värderingar. Men det ändå slående att klanmentaliteten är betydligt svagare i kapitalistiska samhällen än i samhällen med traditionella strukturer. 

En annan faktor som man inte ska underskatta är tendensen för avvikelser att återvända till medelvärdet - regression to the mean. Även om intelligens till viss del är ärftlig sker i regel en återgång till normalnivån - av olika skäl. En ytterligare faktor är att de förutsättningar som gjorde det möjligt för Bill Gates att utvecklas till en av världens rikaste män inte nödvändigtvis kan återskapas. Det gäller även de slumpmässiga förutsättningar som gjorde att hans humankapital sedermera kunde ge upphov till en enorm förmögenhet. 

Det går bara att förbruka arvet en gång. Pengar som används till konsumtion eller dåliga investeringar är inte möjliga att återskapa. Även om avkastningen på kapital i genomsnitt uppgår till r är det inte säkert att den gör det för kapital som ärvts. Det är skillnad på hur mycket Bill Gates kapital avkastar och hur mycket kapitalet för slumpmässig person som vunnit 43 miljarder på lotto förräntas.

Det kapitalistiska samhällets spelregler bestämmer i slutändan hur rika vi tillåts bli och på vilket sätt. Skattesystemet är som Piketty påpekar något som kan påverka inkomst- och förmögenhetsfördelningen, men vi bör inte ta för givet att höga skatter är det enda eller ens det bästa sättet att uppnå ett jämlikt och tillväxtfrämjande samhälle. I själva verket är det rätt naivt att tro att höga skatter skapar jämlikhet - om vi samtidigt ignorerar de övriga institutionella faktorer som påverkar inkomstfördelningen i samhället.

Viktigare än den statiska omfördelningen av inkomster är antagligen konkurrensen och belöningssystemen. Att ständigt förbättra det institutionella ramverket för att skapa en dynamisk ekonomi är vårt eget ansvar. Skillnaden mellan effektiva och ineffektiva ekonomier ligger inte i nivån på inkomstskatterna. Hade det varit så skulle Venezuela varit en mer framgångsrik ekonomi än Sverige. Och anledningen till att Ryssland stagnerar är inte att inkomstskatten är relativt låg.

Pikettys analys baseras på en förenklad modell av samhället. Visst kan ekonomiska modeller ibland renodla och göra det möjligt att se samband som förblir oupptäckta när man står mitt i skogen och inte ser den för alla träd. I andra fall abstraherar modellerna alltför mycket från verkligheten för att vara användbara.

I fallet Piketty säger variablerna r och g en del om världen och inkomstfördelningen. Men inte mer än att vi valt att utforma våra ekonomier på ett sätt som lett till att de två parametrarna fått just dessa värden. Att ta värdena som sådana till intäkt för att det finns enkla lösningar på komplicerade samhällsproblem blir därför fel. Och det finns nog ingen som är mer lämpad att påpeka detta än just Bill Gates. Problemet är inte att r generellt är för stort, problemet är att r är för stort för aktiviteter som är skadliga för samhället och för litet för aktiviteter som gör världen bättre. 

Utmaningen blir därför att anpassa alla de miljarder r som definierar vår ekonomi så att samhället blir bättre. Det handlar inte om att multiplicera alla r med någon faktor och sedan tro att vi har löst problemet. För så fungerar det inte.

Kommentarer