Den hälsosamme ekonomisten

Beslutet som borde fattats för sju år sedan

Äntligen överför staten ansvaret för utlandsvården dit det hör hemma - hos landstingen. Det borde ha gjorts betydligt tidigare, i enlighet med den här promemorian från 2006.

Att det har dröjt sju år beror förstås på att landstingen helst ser att någon annan betalar för den sjukvård som de har ansvar för att tillhandahålla. Men nu är det slut med det, verkar det som.

Helt oproblematiskt blir det förstås inte. Utlandsvården ersätts i regel med utgångspunkt i styckpris, medan ersättningen till de svenska vårdgivarna ibland utgår i form av capitation. Det kan därmed bli svårt att översätta de svenska vårdpriserna till motsvarande kostnader i utlandet.

Men effekten på landstingen blir nog i huvudsak positiv. Valfriheten kommer tvinga landstingen att öka tillgängligheten, precis som kömiljarden och vårdgarantin tvingar landstingen att kapa köerna.

På marginalen och för vissa behandlingar kommer systemet sannolikt att missbrukas. Därför gäller det för landstingen att ha god koll på vad saker och ting kostar och om de tillstånd som ska behandlas utomlands även är sånt som prioriteras i Sverige. Gränsen mellan privat kosmetisk kirurgi och nödvändiga offentligt ersatta ingrepp kan ibland vara svår att dra.

DN1 DN2 SvD1 SvD2 OT HÅ Fl 

Kommentarer