Den hälsosamme ekonomisten

Bernie Madoff är ingen Zlatan

Tror, liksom Magnus Nilsson, att det är svårt att moraliskt försvara höga direktörslöner med Zlatanmetaforen; det vill säga att direktörernas löner är moraliskt försvarbara därför att direktörerna tillhör en elit som inte kan ersättas med andra spelare.

Den som har följt efterspelet till finanskrisen i USA vet att några av de högst betalda cheferna - med inkomster som uppgick till hundratals miljoner dollar - var synnerligen inkompetenta. Ytterligare några av de mest välbetalda personerna på Wall-Street var visserligen högt begåvade, men samtidigt djupt amoraliska. Bernie Madoff är bara ett exempel. Så även om det naturligtvis är fel att generalisera räcker det med enstaka exempel för att ifrågasätta liknelsen.

Kanske kan man kombinera Zlatanmetaforen med en Bingolottometafor? Några av de högsta cheferna är högt betalda för att de är duktiga, några därför att de haft tur eller råkat känna rätt personer. Tror att allmänheten kan acceptera att vissa har tur och andra inte. Problemet är den sista gruppen: De som likt Bernie Madoff tjänat pengar på att utnyttja andra människors godtrogenhet.

Ju mindre transparens som råder i ett ekonomiskt system, desto fler Madoffar kan vi förvänta oss. Så vill vi göra kapitalismen lättare att försvara handlar det om att öka transparensen i det ekonomiska systemet. Det handlar inte om att införa fler regleringar, det handlar om att införa bra regelverk.

Och själv är jag faktiskt ganska optimistisk i den frågan. Informationstekniken borde på sikt ge förutsättningar att skapa ökad öppenhet i den finansiella sektorn. Tyvärr har den också gjort det lättare att på ett systematiskt sätt utnyttja luckor i systemet. Den stora risken nu tror jag är att politiker inför ad hoc-regleringar som lämnar luckor öppna, som sedan måste täppas till med nya regleringar, som skapar arbitragemöjligheter, som måste täppas till med nya regleringar ... Ja, ni fattar poängen.

SvD NB

Kommentarer