Den hälsosamme ekonomisten

Bara Sverige laglig datalagring har

En brittisk domstol sällar sig nu till de rättsliga instanser som dömer ut datalagring av den typ som sker i Sverige.

"The application for judicial review succeeds. The Claimants are entitled to a declaration that section 1 of the Data Retention and Investigatory Powers Act 2014 is inconsistent with European Union law in so far as: a) it does not lay down clear and precise rules providing for access to and use of communications data retained pursuant to a retention notice to be strictly restricted to the purpose of preventing and detecting precisely defined serious offences or of conducting criminal prosecutions relating to such offences; and b) access to the data is not made dependent on a prior review by a court or an independent administrative body whose decision limits access to and use of the data to what is strictly necessary for the purpose of attaining the objective pursued."

I princip handlar det om två artiklar i EU:s stadga om de mänskliga rättigheterna. I artikel sju står det bland annat:

Everyone has the right to respect for his or her private and family life, home and communications.

Och i den åttonde artikeln står det:

1. Everyone has the right to the protection of personal data concerning him or her.

2. Such data must be processed fairly for specified purposes and on the basis of the consent of the person concerned or some other legitimate basis laid down by law. Everyone has the right of access to data which has been collected concerning him or her, and the right to have it rectified.

3. Compliance with these rules shall be subject to control by an independent authority.

Enligt svensk lag - datalagringsdirektivet - har bland annat Tele2 skyldighet att lagra trafikinformation om vem som har skickat mail till vem och vilka samtal som har ringts till vem och när. Det kan tyckas uppenbart att en lag som påbjuder sådan lagring inte är i överensstämmelse med EU:s mänskliga rättigheter.

Och det har domstolar i en rad europeiska länder redan konstaterat. Utom i Sverige, där regeringen tillsatte Sten Heckscher för att skriva en promemoria som sedan kunde användas av Stockholms förvaltningsrätt för att konstatera att datalagringen är laglig.

Det illustrerar problemet med svenskt rättsväsende - att jurister på lägre nivå inte vågar ifrågasätta jurister på högre nivå, trots att de senare bevisligen har fel. Vi såg det i Thomas Quick-målet och vi ser det i dag i hanteringen av datalagringen. Om den högsta juristen - detta må vara Göran Lambertz eller Christer van der Kwast - tycker att det är på ett visst sätt (exempelvis att månen är en grön ost) håller andra jurister med. Och de som inte håller med lyckas inget vidare i sin karriär, då det är absolut nödvändigt att ha goda kontakter med den lilla krets som styr "rättsstaten" för att bli befordrad till de högsta posterna.

I grunden handlar det om att det svenska rättsväsendet fungerar mer som en myndighet än som ett rättsväsende. När domare och andra jurister delas in i chefer och underlydande blir rättsliga bedömningar bara en fråga om att lyda sina överordnade. Att den europeiska rätten sedan inte är kongruent med chefens uppfattningar är en annan sak - det blir en sak för EU-domstolen när frågorna väl hamnar där.

Det är så här långt bara en svensk domstol som godkänt datalagringen. Slovenien, Rumänien, Nederländerna och Belgien har alla gått på motsatt linje. Och nu gör även Storbritannien det.

Att EU-rätten åsidosätts på detta flagranta sätt är ytterst pinsamt för Sverige och något som gör att vi bör fundera över domarnas reella självständighet inom ramen för systemet. Det kan inte vara en slump att domstolarna fattar rimliga beslut i alla länder - utom i Sverige. Det kan inte vara en slump att fallet Thomas Quick inträffade just här,

Kommentarer