Den hälsosamme ekonomisten

Bara medelklassen räknas

Trovärdigheten för ett politiskt parti handlar inte bara om vad man säger, utan också om politikens konkreta innehåll. Här ser jag brister både i mitt eget parti och i Socialdemokraterna. Väldigt mycket av analysen handlar nämligen om medelklassen och medelklassens villkor.

Har funderat över vad detta beror på. Själv har jag arbetat rätt mycket med den del av politiken som berör personer som av olika skäl har svårt att få ekonomin att gå ihop och som inte kan klassificeras som medelklass.

Tror inte att medianväljarteoremet räcker som förklaring. Partistrateger tänker inte i banor av maximering och även om de gjorde det finns det fler dimensioner än inkomstdimensionen i svensk politik. Klassröstningen är inte lika uttalad längre och det är tveksamt om personer som är socialt utsatta egentligen har annorlunda värderingar än medelklassen.

En förklaring skulle kunna vara att stora delar av den del av den politik som riktar sig till den här gruppen är kommunernas ansvar. Försörjningsstödet, delar av arbetsmarknadspolitiken, sjukvården och omsorgen har delegerats till lokal nivå. Rikspolitikerna har därför inga konkreta förslag på området eller vill inte föregripa sina lokala företrädare.

Frågan är dock om rikspolitikerna i längden kan avstå från att lyssna till de personer som faktiskt är de mest utsatta. Tror att det parti som kan samordna sin nationella och lokala dagordning och presentera ett heltäckande program också kommer att få ett övertag i debatten.

Vad tycker exempelvis S och M om riksnormen, jobbtorg och missbruksvården? Hur ska de 400 000 människor som sossarna gav permanent förtidspension hitta en väg tillbaka? Vilken rikspolitiker vågar börja tala om de frågor som i första hand berör psykiskt sjuka, personer med missbruksproblem och frivilligorganisationerna? Tror att den som först tar bladet från munnet också automatiskt får en fördel genom att visa att partiet verkligen har en politik för alla.

För visst kan det vara tacksamt att anklaga motståndarna för att strunta i samhällets mest utsatta. Men när man inte själv lyfter upp dessa frågor överst på den partipolitiska agendan klingar anklagelserna lite falskt. Och jag tror det är det som människor känner på sig: Varför ska man ha förtroende för ett parti som inte ens bemödar sig om att tänka ut en politik som riktar sig till oss?

Ex1 Ex2 PA SvD MMK GP SDS DN AB KP

Kommentarer