Avskaffa passivitetsersättningen
Det problem som Tobias Krantz och Frida Johansson Metzo tar upp i debattartikeln om unga med aktivitetsersättning är mycket allvarligt. Men det är samtidigt ett problem som är svårt att lösa enbart genom regelförändringar i sjukförsäkringen. Det är också därför som regeringen har brutit ut frågan om unga och förtidspension ur det ohälsopaket som presenteras under våren.
Aktivitetsersättningen infördes av den förra socialdemokratiska regeringen 2003 och har av flera skäl blivit ett misslyckande. En viktig orsak är att systemet behandlar alla unga på samma sätt; oavsett bakgrunden till deras problem.
Men frågan är allt annat än lätthanterad. Gruppen unga med förtidspension (aktivitetsersättning) är heterogen. Där finns ungdomar som ställs utanför arbetsmarknaden på grund av låg utbildning och otillräckligt skolunderbyggnad. Utanförskapet har sedermera lett till psykisk ohälsa. Där finns också unga med svåra funktionshinder, som i praktiken saknar förutsättningar för att få ett reguljärt arbete.
Olika lösningar måste till för olika individer, men gemensamt för alla grupper är att det måste bli mer av aktivitet och mindre av passivitet i aktivitetsersättningen. Som det ser ut i dag förtjänar aktivitetsersättningen knappast namnet.
Fram till dess att regeringens utredare Adriana Lender i november presenterar sitt betänkande om hur aktivitetsersättningen ska förändras vore det kanske bäst att döpa om aktivitetsersättningen till passivitetsersättning. Så får allmänheten en korrekt bild av verkligheten för unga med förtidspension.
DN Utredningsdirektiv
Kommentarer