Den hälsosamme ekonomisten

Att vara ägd

Hur kommer det sig att genomlysningen av sjukvården ofta är bättre i fragmenterade vårdsystem utan central samordning, exempelvis USA, och att länder som har en offentligt styrd sjukvård, exempelvis Sverige, tidigare har varit notoriskt dåliga på att sprida information om vårdgivarnas kvalitet och resultat?

Det kan te sig som en paradox, om man inte samtidigt funderar på de drivkrafter som vårdgivarna har att själva informera om sin vårdkvalitet. I ett system där fler patienter betyder högre inkomster är pålitlig information om vårdkvaliteten ett konkurrensmedel.

Om tillräckligt många vårdgivare har tillräckligt mycket att vinna på att de ruttna äpplena försvinner från marknaden så finns en kritisk massa för att etablera system som objektivt mäter och redovisar kvalitet i vården.

För inte så många år sedan ägde sjukvården patienterna. Man tillhörde en vårdcentral eller ett sjukhus. Men numera kan patienterna i viss utsträckning ställa krav. Sedan några år tar Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting till och med fram underlag som gör det möjligt för patienterna att välja vårdgivare, eller åtminstone landsting, baserat på vårdkvalitet. På uppdrag av regeringen tas motsvarande underlag nu fram för äldreomsorgen.

Den politiska debatten handlar mycket om vem som ska få äga vad i vården. Personligen tycker jag det är bra att sjukvården inte längre äger sina patienter. Men vem som äger sjukhusen struntar jag i, så länge vården är bra.

Kommentarer