Asymmetrin i identitetsdebatten
Försöker hitta något vettigt att blogga om denna den 20 juli. Men jag hittar bara identitetsdebatt på nätet. Förmodligen är alla samhällsdebattörer fulla - och dom som inte är fulla är bakfulla. Då blir det som det blir.
Hur som helst förekommer det en asymmetri i identitetsdebatten som är intressant. För när vi tänker på det är även vita, högerhänta, heterosexuella män en minoritet. Så är det då OK att i platsannonsen skriva:
"Vi ser gärna att du är av manligt kön, heterosexuell och uppväxt i Sverige."
Skulle det fungera? Om inte, varför är det då okej att skriva:
"Vi ser gärna att du är av kvinnligt kön, gillar kvinnor och kommer från något fattigt land."
Inte ens ursäkten "Många av våra anställda kommer från minoriteter. Vi ser därför helst att du tillhör en majoritet.", skulle fungera särskilt bra.
Någon rappartist reser sig ur morgonsoffan för att hen blivit kränkt av något som någon som tidigare varit med i samma TV-kanal sagt. Kommer osökt att tänka på Bengt Westerberg, som reste sig upp och gick när Ian Wachtmeiser skulle sitta i samma soffa.
Är det ett speciellt släkte, dom där identitetspolitiskt korrekta människorna som reser sig upp när andra sätter sig ner? Resandefolket skulle vi kunna kalla dom - om inte det begreppet redan var upptaget. Skånepolisen använder det tydligen redan i sina dataregister.
Bästa kommentaren står ändå Johan Hakelius för, som reser sig och går i protest mot sin egen existens. Själv tänkter jag sitta kvar i protest - sittstrejka. Varje blogginlägg blir därmed en protest mot alla som har kränkt mig genom att själva existera. Där inkluderar jag såväl partiledare som rappartister.
Kommentarer