Den hälsosamme ekonomisten

Arthur Laffer har lösningen för svensk ekonomi

I en uppsats i American Economic Review pekar forskarna Luca Fornaro och Federica Romei på att världen kan sitta fast i en global likviditetsfälla. De är inte först med att påpeka detta och jag har tidigare skrivit på bloggen om att helikopterpengar skulle kunna vara en lösning på problemet.

Under 1990-talet etablerade Sverige en rad regler för statsbudgeten och vi kan vara ett av få länder i världen som tillämpar principen om att statsbudgeten bör vara balanserad över en konjunkturcykel. Inget fel med denna regel - så länge den tillämpas av ett enskilt land med öppna gränser. Problemet är att centralbanker världen över - precis som den svenska - antagit inflationsmål som syftar till att åstadkomma en stabil penningvärdesförsämring.

Slumpen och demografiska faktorer gör att allt fler länder hamnar i lägen då penningpolitiken som den bedrivs i dag inte längre är ett verksamt instrument. Om man närmar sig ett stup ökar risken för att man trillar utför stupet. På samma sätt ökar risken för att enskilda länder hamnar i en likviditetsfälla när de flesta utvecklade länder - som i dag - har en mycket låg inflation.

I Sverige tar sig detta uttryck i att Riksbanken tvingas sänka räntan till minus 0,75 procent - trots att man är osäker på om negativa räntor fungerar. Det är en ganska extrem åtgärd. Situationen för EU och euroländerna är än mer prekär. Inflationen i euroområdet ligger betydligt under det mål som EU satt upp och lite talar för att inflationen ska börja stiga.

Man kan bara spekulera i vad som skulle hända om även USA satsade på en balanserad budget. Möjligen skulle världsekonomin gå in i en negativ spiral och detta skulle i sin tur leda till krav på mer extrema penningpolitiska åtgärder. Helikopterpengar är en möjlighet och Japan är ett intressant exempel på hur budgetunderskott kan omsättas i penningpolitisk expansion. Under snart tio år har den japanska centralbanken köpt statsobligationer och i praktiken neutraliserat statens skuld. Japan har slutit cirkeln och gjort det inom ramen för det regelverk som de flesta utvecklade länder tillämpar.

Nu till problemet. Japan har en statsskuld på 236 procent av BNP, vilket i sig är spåren av en väldigt expansiv finanspolitik. Då Japan till största delen äger sin egen skuld riskerar skulden inte att - som i Italien - destabilisera landets ekonomi. Italien har som bekant en skuld på "bara" 135 procent av BNP, men ECB tvingas ändå utföra konstgjord andning för att Italien inte ska gå under.

Här i Sverige är stödet för principen om den balanserade budgeten stark. Politikerna är medvetna om att ett tillskott av pengar via lån sannolikt skulle leda till felprioriteringar i och med att skuggbudgetrestriktionen skulle minska betydligt. Fantasin skulle inte räcka till för nya projekt och flaskhalsar i produktionen skulle leda till övervinster i olika sektorer i näringslivet. Att öppna kassan skulle leda till problem på längre sikt.

En möjlighet som bör övervägas är enligt min mening därför att slopa överskottsmålet och ersätta detta med ett realräntemål. Målet kan innebära att staten kan välja mellan skatte- eller lånefinansiering så länge kostnaden för att låna understiger den långsiktigt förväntade inflationen. Om räntan för tioåriga statsobligationer är lägre än inflationsmålet kan staten alltså välja att låna för att finansiera sina utgifter i stället för att höja skatten. Men för att inte orsaka felprioriteringar kan man ändå behålla principen om att riksdagens i förväg bestämmer utgiftstaket i den offentliga budgeten.

Genom denna förändring uppnås ytterligare en frihetsgrad i den ekonomiska politiken. Finanspolitiken kan användas i situationer där det finns risk för att landet drabbas av en likviditetsfälla. Om principen blir lika väl etablerad som principen om oberoende centralbank kan detta vara ett sätta att utan helikopterpengar stabilisera ett land som riskerar att drabbas av en likviditetsfälla.

Donald Trump förtjänar kritik för allt möjligt, men en sak som han och republikanerna kan ha gjort rätt i är att tillämpa utbudspolitik i ett läge där världen står inför risken att hamna i en likviditetsfälla. USA lånar så mycket man kan och skulle i framtiden - precis som Japan - kunna neutralisera stora delar av sin skuld genom att låta centralbanken köpa statsobligationerna. Vi får konstatera att räntorna och inflationen i USA ter sig mycket mer normala än i Europa, och då framför allt mer normala än i euroområdet.

Eftersom Sverige har en egen valuta kan vi göra precis som USA och tillfälligt underbalansera budgeten. Storbritannien - som också har en egen valuta - väljer att låta budgeten gå med två procents underskott. Man är också ett av få rika länder i Europa som lyckas uppnå en inflation högre än det självpåtagna målet. Storbritannien kommer med en konservativ majoritetsregering att minska marginalskatterna för att öka arbetsutbudet.

Om Sverige skulle vilja bedriva en utbudspolitik i Laffers anda öppnar sig många vägar. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna innehåller löften om en stor skattereform. Vill de borgerliga partierna göra nytta skulle de kunna verka för en reform av principerna för budgetpolitiken och skattesänkningar som ökar utbudet.

Det enklaste, enligt min mening, vore att gå vidare på den väg som Anders Borg slog in på - med sänkta bolagsskatter. I andra hand kan man tänka sig generella inkomstskattesänkningar genom höjda grundavdrag - i kombination med sänkta kapitalskatter. För svensk ekonomi vore det bättre om samarbetspartierna satsade på rejäla strukturella förändringar i stället för symbolfrågor. Löftet inför nästa val skulle kunna vara att verka för en utbudspolitik som villkoras av att det går att finansiera skattesänkningarna med lån.

Jag inser att en sådan strategi inte är okontroversiell, men inget kan rimligen vara mer kontroversiellt för Socialdemokraterna än att avskaffa värnskatten. Om samarbetspartierna satsar allt på detta kort borde man därför kunna få igenom ganska mycket. Skattesänkningar på pensionärer och låginkomsttagare torde dessutom inte vara svåra att sälja in för något av partierna.

Kommentarer