Arbetsrättskramandet - sanning med modifikation
Det har blivit en etablerad sanning att den borgerliga regeringen 2006-2014 inte gjorde något åt arbetsrätten. Detta är en sanning med viss modifikation. År 2008 infördes nämligen begreppet "Allmän visstid". Begreppet kan låta kryptiskt, men är en lucka i ett i övrigt stelt arbetsrättsligt system som kan visa sig få större betydelse för den svenska arbetsmarknaden än den borgerliga regeringens samtliga reformer i övrigt.
Detta kommer sannolikt som en nyhet för många. Vadå, Alliansen gjorde ju ett stort nummer av att den inte rörde arbetsrätten. Och det är delvis sant. Man valde att inte göra några större arbetsrättsliga reformer. Men det är inte alltid de stora reformerna som visar sig vara de mest betydelsefulla.
Varför är då denna perifera förändring av så stor betydelse? Jo, det beror på att den sammanfaller med delningsekonomins intåg. År 2004 dök Facebook upp. Sedan kom Uber och AirBNB. Tjänster som Booking.com revolutionerade resandet och slog ut resebyråerna.
Men för att den här typen av tjänster ska fungera riktigt smidigt måste det finnas avtalsfrihet. Den svenska arbetsrätten har tidigare begränsat möjligheten att byta pengar mot arbetsinsatser. Utrymmet som Allmän visstid ger skapar dock ett utrymme för att träffa avtal som inte tidigare funnits. Ironiskt nog kan regleringen av arbetsmarknaden i övrigt bli en faktor som gör att den svenska modellen tappar mark. Arbetsmarknadens parter tappar helt enkelt i relevans då det finns andra sätt att samarbeta.
Låt det här bli en spaning från min sida. Jag tror att arbetsmarknaden i det fördolda kan vara på väg att glida arbetsmarknadens parter ur händerna. Resultatet kommer att bli en konsumentifiering av arbetsmarknaden - alltså att arbetsmarknaden mer kommer att likna marknaden för varor och tjänster för konsumenter.
Det finns för arbetsgivare- och arbetstagarorganisationerna två sätt att hantera detta. Dels kan man kämpa emot, vilket leder till att man i snabb takt tappar marknadsandelar. Dels kan man spela med, vilket leder till att man konsumentifierar även den övriga delen av arbetsmarknaden och att kollektivavtalen med tiden tappar i betydelse.
När den svenska modellen är borta - runt 2030 - kommer vi inte att tänka på den borgerliga regeringen som regeringen som vägrade reformera arbetsrätten, utan som regeringen som släppte in en trojansk häst som orsakade den svenska modellens undergång.
Att den svenska modellen går under, vilket ändå lär ske förr eller senare. kommer givetvis att vara till gagn för alla parter. Utom möjligen den kader av ombudsmän och förhandlare som gjort den till sitt levebröd. Och framför allt kommer utvecklingen att göra det betydligt enklare att lösa de utmaningar som följer med ökningen av antalet utrikes födda som nu behöver integreras på svensk arbetsmarknad.
Kommentarer