Den hälsosamme ekonomisten

Arbetslinjen och liberalismen

Flera liberala debattörer har nyligen pekat på skillnader mellan regeringens arbetslinje och liberala värderingar. Arbetslinjen och liberalismen är kanske inte riktigt jämförbara. Det ena är ett politiskt mål. Det andra är ett system av rättigheter och skyldigheter med rötter många hundra år tillbaka i tiden.

Arbetslinjen och liberalismen har dock gemensamma beröringspunkter. En sådan är att ett liberalt samhälle präglas av låga skatter och låga skattekilar, något som gör att arbete i ett sådant samhälle är mer lönsamt än i ett samhälle med höga skatter och höga skattekilar.

En intressant observation är att kvinnors arbetsutbud i lågskattelandet (nåja) USA är ungefär lika stort som i högskattelandet Sverige. I USA beror det på att skattekilarna är så pass låga att de inte förhindrar människor att samarbeta om t ex barnuppfostran; exempelvis är det vanligt att företag anordnar barnomsorg för sina anställda. I Sverige beror det på subventionerade daghem och ett skattesystem som baseras på individens inkomster. 

Inkomstskatter gör allt utbyte av arbetskraft mindre lönsamt. Det innebär exempelvis att familjer som önskar komma överens om att ta hand om varandras barn har mindre möjlighet att organisera en sådan verksamhet i stor skala än om deras tjänsteutbyte hade varit skattefritt.

Eftersom skatterna sätter käppar i hjulet, liksom för alla andra tjänster, kan man betrakta statliga subventioner av kollektiv barnomsorg som ett slags korrigering av löneskatternas snedvridande effekt. Staten betalar människor för att konsumera saker som de ändå hade konsumerat om de inte hade beskattats så hårt. Man skulle i vissa avseenden kunna kalla Sverige för ett simulerat lågskatteland.

Arbetslinjen handlar om att göra det mer lönsamt att arbeta. Det kommer förmodligen aldrig att bli lika lönsamt att arbeta som om skatterna hade varit noll, men det kan bli mer lönsamt. Förmodligen kan man dra ut arbetslinjen ganska långt, utan att för den sakens skull göra det lika lönsamt att arbeta som i en tänkt nattväktarstat.

Begreppet ”arbetslinjen”, som faktiskt ursprungligen uppfanns av socialdemokraterna (tänk vad tiden går), har dock ett antal pedagogiska fördelar i och med att begreppet relaterar till grundläggande och gemensamma värderingar.

Mänskliga normsystem syftar till att lösa lokala problem och våra värderingar handlar mer om hur vi bör bete sig mot vår nästa än om hur vi bygger det goda samhället. Detta är något som F A Hayek understryker i ”Det stora misstaget”. Flit och hederlighet är dygder som omfattas av de flesta. Arbetslinjen förenar dessa värderingar i ett samlat begrepp, medan liberalismen och andra ideologier i regel kräver att man drar grundläggande värderingar till sin spets.  

Arbetslinjen och liberalismen kommer aldrig att kunna förenas. Samtidigt tror jag att arbetslinjen och liberala värderingar löper parallella ganska långt. Och framför allt; i ett samhälle där intresset för ideologi är begränsat är det nog lättare att bygga politiken på människors befintliga värderingar än att försöka fördjupa dessa värderingar.

Dick Erixon SMP Carl-Johan Westholm  Barometern  

Kommentarer