Arbetsförmedlingen kan inte upphandla
Marknadsekonomin bygger i grunden på dynamiska incitament. En leverantör som lyckas hitta otillfredsställda behov kan genom att utveckla nya produkter eller tjänster få fler kunder och högre vinster. Volymer är i regel viktigare än prisnivåer.
Inom offentlig upphandling är dessa mekanismer helt eller delvis satta ur spel. Vem som vinner en upphandling och varför är i regel oklart. De offentliga myndigheterna har inte incitament att hitta den bästa leverantören och även om de hade haft det skulle reglerna som omgärdar offentlig upphandling omöjliggjort en effektiv sökprocess.
Undantaget är valfrihetssystemen, där det finns en direkt koppling mellan konsumenterna och de privata leverantörerna. I övrigt är den offentliga marknaden haltande. Och skälet är ofta att de offentliga upphandlarna inte förstår att man måste kompensera för bristande dynamiska incitament genom att skapa direkta incitament för att leverera god kvalitet. Ibland är detta omöjligt. Ibland är produkten som efterfrågas så komplicerad att en offentlig finansiär omöjligen kan specificera vad samhället efterfrågar och samtidigt följa lagen. I andra fall består problemet i att den offentliga beställaren genom oförstånd skapar incitament för att leverera en undermålig produkt.
Ändå kan det vara mer effektivt att använda privata leverantörer för att utföra offentligt finansierade uppdrag. Skälet är att det ofta finns en parallell privat marknad där det finns goda incitament. Och eftersom de privata företagen som verkar på den offentliga marknaden även verkar på den parallella privata marknaden kan de goda incitamenten på den privata marknaden ofta räcka för att kompensera för de dåliga incitamenten på den offentliga sidan.
När det gäller Arbetsförmedlingens jobbcoacher är problemet att beställaren inte förstår vikten av goda incitament. Kontrakten för de privata jobbcoacherna är utformade på ett sätt som gör det optimalt för leverantörerna att göra ingenting alls. Den marginella intäktsökningen som följer av att en jobbcoach skaffar fram ett jobb är minimal. Dels beror framtida kontrakt inte av resultat, dels är den rörliga ersättning som beror på om klienten verkligen får ett jobb alldeles för låg.
Det finns i princip två sätt att hantera det problemet. Dels att koppla den framtida marknadsandelen till jobbcoachernas tidigare resultat, dels att koppla ersättningen som jobbcoacherna får till om sannolikheten för att en klient får ett jobb ökar efter coachning.
Arbetsförmedlingen har gjort ingetdera. Den rörliga ersättningen är så låg att den saknar betydelse och principerna om offentlig upphandling gör att alla aktörer startar på noll efter varje kontraktsperiod. Och då är det kanske inte så förvånande att produktutvecklingen går särdeles långsamt på detta område och att resultaten hittills varit allt annat än upplyftande. Det bör dock tilläggas att jobbcoacherna, trots felaktiga incitament, gör ett något bättre jobb än Arbetsförmedlingen. Jag är dock övertygad om att de med korrekta incitament skulle kunna göra ett mycket bättre jobb.
Kommentarer