Är regeringen rökt?
Ett av Nya Moderaternas honnörsord är att lyssna till väljarna. Läser att Maria Abrahamsson varit ute och lyssnat på väljarna i helgen. Borde kanske jag också gjort, men jag prioriterade golfträningen den här gången. Man måste ju vara i form inför säsongstarten.
Det här med att lyssna eller inte är en intressant skiljelinje mellan de Nya Moderaterna och de Gamla Moderaterna. De Gamla Moderaternas strategi var att tala om de frågor där de redan hade stor trovärdighet. Genom att lyfta upp rättstrygghet, försvar och skatter på agendan skulle väljarna automatiskt tänka på Moderaterna, som var det parti som hade mest kredibilitet i dessa frågor.
Just nu känns det som om det är just dessa frågor som partiet inte bör lyfta fram om man vill vinna valet 2014. Det står klart att Moderaterna har tvingats offra sina kärnfrågor för att rent generellt kunna vinna väljarnas förtroende.
Nya Moderaternas strategi är att lyssna på de åsikter som väljarna har. Om det är viktigt för väljarna att kvaliteten i äldreomsorgen är hög är det äldrepolitik som partiet ska föra fram. I stället för att bevaka några få frågor och vänta på rätt tillfälle ska partiet lyssna och sedan kommunicera sina svar på de frågor som väljarna har - alldeles oavsett om frågorna rör ett område där man sedan tidigare har högt förtroende bland väljarna.
Väljarnas förtroende står därför på spel i varje fråga och i varje utspel. Det kan se ut som om partiet väljer en riskminimeringsstrategi. Medan Annie Lööf utmanar genom att påpeka att ingångslönerna är för höga väljer Moderaternas barngrupp att söka efter lösningar som "... i så stor utsträckning som möjligt ger alla barn likvärdiga förutsättningar".
Problemet är att barngruppens mål inte ger väljarna så mycken vägledning om vilket parti som de bör rösta på. Det blir som med kvalitetsupphandlingar i äldreomsorgen - det företag som kan formulera sig på bästa sätt vinner upphandlingen.
Men det som kan se ut som en riskminimeringsstrategi är i själva verket en ganska riskabel strategi. För tänk om väljarna lyssnar på de olika partierna och kommer fram till att något annat parti har de bästa svaren på väljarnas frågor? Tänk om Socialdemokraterna formulerar en barnpolitik som "... i så stor utsträckning som möjligt ger alla barn, och några till, så goda förutsättningar som möjligt"? Med tanke på att konkurrensen är stor lär alla partier sträva efter att ta fram så bra svar som möjligt - alltså svar som låter bra.
Medan Gamla Moderaterna skapade en säker väljarbas och ett grundmurat förtroende hos väljare som prioriterade vissa enskilda frågor har Nya Moderaterna satsat på att vinna det retoriska kriget. Och det kan man bara göra om man har väljarnas förtroende rent allmänt - inte bara i enskilda sakfrågor.
För ett parti som innehar både statsministerposten och finansministerposten är det en riskabel strategi. För om man förlorar ett slag så riskerar man att förlora alla. Om Zlatan hoppar av är landslaget rökt. Och om förtroendet för regeringens politik sviktar är Moderaterna lika illa ute som landslaget utan Zlatan.
Det var precis detta som Socialdemokraterna råkade ut för inför valet 2006. Göran Persson var helt plötsligt impopulär och partiets enda utväg var att anställa ännu fler kommunikatörer på Rosenbad och att låta honom dansa med Kossan Doris. Men med en opposition på hugget och en fräsch utmanare var sagan för den socialdemokratiska regeringen snart all.
Ännu är regeringen inte rökt. Men Moderaterna spelar ett mycket högt spel. Kan man inte reparera förtroendeförluster och samtidigt förhindra att nya uppstår är läget mycket prekärt.
Kommentarer