Är FRA ett skott i foten?
Analysen av NSA och FRA har så här långt utgått från premissen att det finns en avvägning mellan personlig integritet och säkerhet. Jag är inte säker på att den här avvägningen alls existerar. En kedja är aldrig svagare än sin svagaste länk och Edward Snowden har just visat hur svag kedjan är.
Låt oss anta att Snowden i stället varit en kinesisk spion. Låt oss anta att han sitter som spindeln i nätet i NSA:s datacenter i Utah. Jämför sedan den skada som Snowden kan åstadkomma med NSA:s matrixliknande system med den skada som han skulle ha kunnat åstadkomma förutan dessa verktyg.
Med NSAs databas är det förhållandevis lätt att exempelvis plocka ut en lista på alla amerikanska medborgare som är intresserade av japanskt tentakelsex. Eller någon annan intressant avvikelse. Tänk vilka möjligheter till massutpressning som ett sådant system skapar - en guldgruva för nigerianska brevskrivare.
Lagen om utbud och efterfrågan kommer förstås förr eller senare att se till att informationen hamnar hos den part som betalar bäst. Och det lär inte vara den amerikanska staten - det lär vara den amerikanska statens konkurrenter; Kina, Ryssland, Iran.
Jag tror därför att man begår ett stort misstag när man förutsätter att datainsamling ökar säkerheten. Som Edward Snowden konstaterar - jag hade kunnat ge Kina hela listan på amerikanska agenter. Han hade med den informationsmängd som NSA samlat på sig inte ens behövt ha en lista, det hade varit möjligt att identifiera vilka personer som är agenter enbart baserat på deras användning av internet och deras sätt att använda elektroniska tjänster.
I övervakningssamhället är det nämligen ingen som går säker. Inte de övervakade, inte övervakarna, inte makthavarna. Den som inte har förstått skillnaden mellan att övervaka trafiken på nätet och att hämta informationen i IT-företagens servrar behöver läsa på.
USA AT N4 FI Ku ID GP AB DN1 DN2 SvD1 SvD2 An TL MM IC SR1 SR2 SR3 JW
Kommentarer