Annika Strandhäll verkar ha en sund syn på sjukförsäkringen
Har nu lyssnat på Annika Strandhäll i Ekots Lördagsintervju och konstaterar att hon verkar ha en sund syn på sjukförsäkringen. Det är väldigt få punkter där jag har en annan syn än Strandhäll.
Det känns faktiskt som att hon resonerar exakt som vi själva gjorde under perioden 2006-2010 när jag jobbade som politiskt sakkunnig för Cristina Husmark Pehrsson.
Sedan följde en olycklig period 2010-2014 när den nya generaldirektören fokuserade på kundnöjdhet i stället för att tillämpa de regler som vi införde 2008. Det gick som det gick - sjukfrånvaron ökade kraftigt under den perioden. Det primära ansvaret för detta faller givetvis på generaldirektören för Försäkringskassan och jag funderar över hur jag hade gjort själv om jag hade jobbat kvar på Socialdepartementet.
Hade den nya politiska ledningen möjlighet att sätta stopp för kundfokustänkandet? Hur tidigt hade vi sett att något var fel? Hade vi kunnat flytta på generaldirektören i tid?
Nej, jag kan inte anklaga den nya ledningen för det som hände. Kanske hade det gått att göra något tidigare, men för att göra något hade vi behövt stöd av Finansdepartementet och Rosenbad och jag har en känsla av att vi inte hade fått det i det besvärliga politiska läget som rådde 2010-14. Dom hade antagligen sagt åt oss att sitta lugnt i båten och se på när kostnaderna i sjukförsäkringen ökade. Detta problem får bli något som nästa regering tar tag i.
Så blev det också. Eliasson fick nytt jobb och Ann-Marie Begler tog över kassan och började tillämpa våra regler igen. Nu låter socialförsäkringsministern precis som vi gjorde när försäkringen genomfördes. Tidiga insatser, rätt ersättning till rätt person och prövning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden inom sex månader.
Får erkänna att jag hade haft mycket lätt att arbeta för Strandhäll - ett konstaterande som dock inte är en jobbansökan. Jag har fått den erfarenhet av regeringskansliet som jag behöver och jag kommer framöver att arbeta från utsidan.
Att den bortre tidsgränsen avskaffades är ingen katastrof. Den viktiga effekten som detta har är att sänka ersättningen något och att därmed minska ersättningsgraden. Men den sänkningen är mer av akademisk betydelse då den sker så sent i sjukfallet. Skulle till och med kunna tänka mig att en mildring av reglerna för sjukersättning kan vara bra i nuläget.
Men bara en liten mildring i så fall - med innebörden att personer som med stor sannolikhet inte kommer att kunna återvända till arbetsmarknaden innan pensionsåldern kan beviljas sjukersättning. Dessutom borde alla som beviljas sjukersättning omfattas av reglerna för steglös avräkning - den regel som i dag bara gäller personer som fått permanent sjukersättning före 2009.
Det ger regeringen en bra mekanism för att i efterhand kontrollera om Försäkringskassan fattat rätt beslut om att bevilja sjukersättning. Om det visar sig att personer som får möjlighet att arbeta i stor utsträckning gör det är detta ett tecken på att reglerna bör skärpas.
Kommentarer