Den hälsosamme ekonomisten

Anne Applebaum missar en viktig detalj

Anne Applebaum skriver i The Atlantic om Europas döende demokrati. Det är en artikel väl värd att läsa och den ger inte en alltför smickrande bild av Europas populister. Har ingen anledning att betvivla populisternas förakt för den liberala meritokratin. Men jag känner ändå att det saknas en pusselbit - varför just nu och varför tar populisterna makten i tre länder som USA, Polen och Ungern samtidigt?

En förklaring kan vara de sociala medierna och deras förmåga att skapa filterbubblor. Men det räcker inte. För det var i stor utsträckning den upplysta eliten som lämnade folket bakom sig - de folkliga värderingarna har förändrats väldigt lite sedan muren föll.

Min hypotes är att den ledande eliten i allt mindre utsträckning fann det nödvändigt att förankra sin politik. Tanken om en "... ever closer union" och EMU-projektet blev en utmärkt grogrund för populismen, men den blev inte som allra starkast i de länder som drabbades hårdast av eurokrisen.

Det blev de unga demokratierna, där misstron mot staten är som allra störst, som föll offer för populisterna. Eliten i Bryssel måste förvånat ha sett på när de gamla länderna stod emot och de nya medlemmarna, de som fått allra mest av EU, föll till föga.

Det går inte alltid som man tänkt sig. Men ändå är det svårt att påstå att reaktionen är oprovocerad.

När jag följde valrörelsen i USA slog det mig hur fokuserade demokraterna var på väljarsegment snarare än värden. Man trodde det var möjligt att vinna politiken på budskap snarare än politik. Men folket hade tröttnat på den liberala eliten - känslan av att ekonomiska intressen på Wall Street hade kapat demokratin.

Om jag som amerikan hade tvingats välja mellan demokraternas och republikanernas kandidat skulle jag ha stannat hemma. Dom som trots allt inte gjorde det - utan röstade - gjorde det för att de tyckte illa om den andra kandidaten.

Som liberal kan man med rätta ösa sitt förakt över populisterna - Victor Orban och Jarosław Kaczyński. Man kan dra paralleller till justitiemord och demokratiska svackor i historien. Men det räcker inte för att ge svaret på frågorna: Varför just nu och varför i Polen, Ungern och USA?

Dessa frågor ger Anne Applebaums artikel faktiskt inget bra svar på. Men jag tror inte det behöver vara komplicerat. Människorna som gemensamt firade murens fall 1991 befinner sig i dag i många fall på två sidor om en avgrund. Å ena sidan nationalisterna och traditionalisterna, å den andra internationalisterna och universialisterna. På både sidor hittar vi en blandning av värderingar och egenintressen som förklarar respektive ståndpunkt.

Att den ena sidan enbart skulle stå för meritokrati och likhet inför lagen är en förenkling. Mycket av kritiken mot eliten handlar om brist på demokrati. Att det sedan är traditionalisterna som gjort de största avstegen från rättsstaten är en annan sak.

Jag tror inte det hade behövt sluta så här. Och jag är ändå rätt optimistisk om framtiden. De liberala värderingarna är starka i Europa - även i de unga demokratierna. Populisterna har vunnit mark, men det är mark som de traditionella partierna lämnat obevakad.

Visst är Orban och Kaczyński och Trump en varningssignal. Men varningssignaler är till för att föraren ska agera. Det är en signal till Bryssel att respektera folkviljan och att ta det sakta i backarna och det är en signal till republikaner och demokrater i USA att börja ägna sig åt politik snarare än väljarsegmentering. 

Kommentarer